Lis Kläpp bejakar livet

Lis Kläpps målningar är inte tungt jordfärgade, de har en kolorit av livsglädje, av positivism, av ljus och av lätthet i anslaget, hon bejakar livet, hon säger ja till att leva tillsammans med andra och annat i en större helhet.

Hon följer årstidernas cykler, hon ser färgskalorna skifta, från sommar till vinter och hon ser ljuset skifta från Söderslätt till Provence.

De svala, lätt isfärgade vinterfärgerna står bredvid sommarfärger en varm sensommardag. Och i allt detta finns det hus, ängar, kullar och människor, vi är en del av något större och vi har i dessa landskap en samhörighet, som vi ofta glömmer bort eller inte ger oss tid att se.

Men dessa scener eller bilder har inget med tid att göra, de är inte fästade vid någon tid, de är tidlösa arketyper, urtyper, som en del av många generationers liv, av ett långt kulturarv.

Det är denna tidlöshet i tematiken, som bygger Lis Kläpps lätt monumentala bildvärld, som styr hennes val av färger och former, av klanger och rytmiska strofer.

Bildernas färgkomposition laddar även verket med energi och rörelse och i atavistiska symboler av djur, människor och träd.

Målningarna har känslor, de förmedlar stämningar, inte av oro, inte av ängslan, utan snarare av stillhet och lugn.

Det är bilder, som andas harmoni, balans och förtröstan om en ljus framtid.

Denna känsla kan vila i ett hus i ett gult landskap eller i kroppen, hos en gul katt.

De tidlösa symbolerna som av djur och hus har ingen modernitet i sin tillhörighet, de kan tillhöra både slumrande och döda kulturer, de kan ha fått sin näring från babyloniska lejon eller spanska grottmålningar.

Lis Kläpps gestaltningar av sina tankar och uppfattningar ger oss, som ser hennes bilder, ljus i hjärtat och berättelser att leva med länge, bortom galleridörren.

Så blir det en sväng bort mot Tjörnedala, jag blir glad av Pekka Sarnus Plasantin i trä, Ralf Borselius skulptur Litet djur med fisk och helt lyrisk över kanelbullen i caféet.