Mustaschprydd Branagh i Christies klassiker

Men Branagh ville inte att hans ensemble skulle ta vid där 70-talsfilmen med Vanessa Redgrave, Sean Connery och Jacqueline Bisset i rollerna slutade.

– Jag förbjöd skådespelarna att se den gamla filmen. Jag ville att vi skulle göra vår egen version, säger han.

Boken ”Mordet på Orientexpressen” skrevs av Agatha Christie och publicerades 1934. Den berättar om hur en rad personer möts på en färd med Orientexpressen och hur en av passagerarna mördas. Som tur är befinner sig mästerdetektiven Hercule Poirot på tåget och han börjar genast söka efter den skyldige.

Branagh spelar själv Poirot, iförd en mycket imponerande mustasch. Han konstaterar att berättelsen är mycket underhållande.

– Men det handlar också om förlust och om sorg. Jag har blivit helt beroende av de här skådespelarna och av det de ger. Tillsammans tar vi bort lager efter lager när det gäller mysteriet, men också av rollfigurerna själva.

Kenneth Branagh både regisserar och spelar Hercule Poirot

Mustaschen brukar karaktäriseras som den belgiske detektivens signum.

– I böckerna beskrivs den som mycket stor. Han kan gömma sig bakom den. Hela hans stil är väldigt gåpåig, och det gör att människor blir osäkra och kan bli avslöjade.

– Tåget är oerhört glamoröst, men det är också farligt och klaustrofobiskt. Att vara ombord där kan påverka nerverna.

För inspelningen byggde man ett tåg med lokomotiv och fem vagnar och dessutom ett kilometerlångt spår vid Longcross Studios. Inredningen i vagnarna gjordes så detaljerat som möjligt, inklusive sådant som väskor, porslin och bestick.

– Man känner verkligen kvaliteten. Det har varit så noga med detaljerna, säger Branagh.

För att det skulle se så verkligt ut som möjligt för skådespelarna filmade man ett många timmar långt material av hur det ser ut från ett tåg som kör genom och förbi stora bergsmassiv. Detta klipptes sedan ihop och visades på stora led-skärmar runt vagnarna. Man såg också till att kunna vricka på vagnarna, så att det skulle se ut och kännas som om man befann sig på ett riktigt tåg.

– Det hände faktiskt att skådespelarna kunde känna sig åksjuka på riktigt efter en lång tagning.

Men den som tror sig kunna Agatha Christies historia från början till slut kanske kommer att få en och annan överraskning, förklarar han. Teamet har använt sig av sin uppfinningsrikedom för att skruva berättelsen ytterligare.

– Det är en berättelse som ställer frågor om hämnd och om öga mot öga. Och med dessa skådespelare så känner man det. Min förhoppning är att hjärtat ska kännas från mysteriet. Det finns mycket djup och känslor i dessa rollfigurer.