Nöje

Trädens kroppar och själar

Nöje

Du fångar ett ord, du låter det löpa fritt och du formar dina tankar som blir till ord. Ordet nu är träd och du ser framför dig de otaliga träd som Cézanne skapade i sina bilder med volym, med rörelser och med färgkontraster, samma träd lever under skilda betingelser olika liv.

Artikeln publicerades 17 november 2009.Ljus, väderlek och omgivningens reaktioner bestämmer och ger variationer. Så går du till poeten Werner Aspenström och hans träd;

"Jag minns ett träd, en lönn, en lönnkupol

som hösten länge gått och sneglat mot.

Jag minns när kronan ljudlöst föll

och lade sig som krans kring trädets fot."


Och så går jag själv in i gammelskogen, möter rotvältor, rishögar och jag hör ljuden från skogshunden, skogssnuvan och de små grå under jorden, jag har med mig Maria Westerbergs bok om skogen. Hon visar inte bara en aktsamhet och en omsorg mot varje träd, varje bortkastad pinne och varje djur, hon låter sig även inspireras till att skapa figurer och väsen, som hon sedan ger röster och ord. Av kärlek, i kärlek! För Maria Westerberg är det inte tal om döda ting, som skräpar ner och är förbrukade, det finns i en kvist eller en gren en form som går att utveckla, att forma till och låta leva. Det finns ingen anledning för människan att förhäva sig, göra intrång eller flytta på saker och ting. Stenar och träd har kommit på sina platser för att stanna, inte för att avlägsnas och flyttas bort av klåfingriga människor.



Maria Westerbergsamlar allt det vildvuxna och det krokiga i sin korg, hon ger det liv genom att tälja och förvandla det, med yttersta varsamhet och utan att beröva det vare sig kropp eller själ, en form kan bli ett uttryck, en protest, en uppmaning, en humoristisk krumelur eller till en kärlekshandling. Och till varje ting eller objekt läggs en text.

Och det vävs en liten saga eller berättelse med respekt, ödmjukhet, som talar inte bara om naturens förstånd, utan även om den inneboende visdomen. Varje ting har ett eget tilltal och en säregen berättelse att förmedla och dela med sig - " varje träd bär på något som aldrig funnits förut. Varje träd bär en unik gyllene vänlighet."

Maria Westerbergs budskap är tydligt, hon vill att vi människor ska röra oss bland träd och djur med värme och kärlek, vi ska inte rubba långa tiders balansbyggande, vi ska inte göra ingrepp, vi ska inte skräpa ner och vi ska framför allt inte sätta oss över naturens lagar. Vi kan inte hugga ner alla skogar, döda alla djur, förgifta vatten och luft utan att det slår tillbaka på oss själva och drar olycka över oss.

Bredvid lekfullheten härskar allvaret;

"Dripp, dropp

isen smälter

dripp,dropp

där försvann Grönland

dripp,dropp

Jaha

och var ska jag

nu ta vägen?

frågade Sälma "


Och i Maria Westerbergs skapelser av trä och ord väcks ett liv som bara en som kan lyssna och leva nära kan beskriva, benämna och formulera med precision och visst har hon människor och andra sånger kring sig, men det är med den stora ensamheten hon skapar detta stora. Och en längtan att vara en del av detta som finns så självklart omkring oss, men som vi sällan ser.



Det cykliska förloppeti naturen handlar inte om liv och död, utan oftast om behov av vila för att kunna resa sig igen och visa upp det friska och det gröna, växandet och säden. Du behöver inte använda märkvärdiga ord som att naturen är besjälad och befolkad av animismens tankar, du kan läsa Maria Westerbergs bok och gå ut i naturen, gång på gång. Eller njuta av Werner Aspenströms dikt om trähästen.

"Jag föddes i Mora år 1840.

I byn Bergkarlås målades jag roströd.

Många har ridit mig.

Många kärror har jag dragit.

Längst har jag stått under byrån

och tänkt på alla barnen som drunknat."