Vem var Rolf Dahlström?
Konstmuseichef Thomas Millroth:
"Galleri Glemminge var ett av de viktigaste svenska gallerierna, det visades mycket bra konst helt enkelt. Det var betydande skånsk, svensk och internationell konst, framförallt fransk. Rolf Dahlström var också den som arbetade mycket med Ola Billgren.
När jag började på konstmuseet i Ystad drog Rolf Dahlström och Ola Billgren igång vänföreningen för konstmuseet. De hade behövts i dag. Rolf Dahlström ställde sig kvalitetsmässigt utanför påskrundorna. Han stod till det totala kvalitetsalternativet jämfört med de ganska ojämna påskrundorna. Det internationellt inriktade galleriet var en slags tradition till det som C O Hultén hade med Galerie Colibri i mitten av 50-talet."
Jan Torsten Ahlstrand, tidigare chef på Ystads konstmuseum och Skissernas museum i Lund:
"Jag var med när Rolf fick Ystads kommuns kulturpris. Det var ovanligt eftersom man inte brukar ge gallerister, men han ansågs ha gjort en stor kulturinsats på Österlen. Det var en pionjärinsats som fick rykte om sig i hela landet. Det var innan de startat konstrundan som han tyckte var för publikfriande. Drivkraften hos Rolf var att han i grund och botten var en konstnärssjäl."
HC Ericson, professor i grafisk design:
Rolf Dahlström skapade ett av de första privata kulturhusen i Skåne. Galleriet blev en samlingsplats, ett kulturellt vattenhål, inte bara för bildkonstnärer utan även för författare, skådespelare och musiker. Han hade en hög kvalitativ svansföring, var en ord- och bildmänniska, därmed också en folkbildare.
Rolf var enastående. Jag saknar hans gärning och den konstscen som galleriet utgjorde.
Konstnär Leif Broberg:
Rolf Dahlström och Birgitta Westberg-Dahlström brydde sig om konstnärerna och kulturen. Rolf var viktig. Jag hade dessutom förmånen att resa lite med honom, vilket var mycket spännande. Han hade många kontakter i Paris och vi var där vid något tillfälle. Jag hade precis blivit klar med utbildningen och flyttat ner från Stockholm. Rolf var så stor i konstnärskretsarna att jag tänkte att där får man väl aldrig ställa ut. Han hade under 70- och 80-talet riktiga kanoner. Konsten fanns omkring honom på olika sätt och det blev inspirerande för många. Jag saknar honom jättemycket.
