Insändare

Insändare: Gruvdrift hade varit en guldgruva för Österlen

Österlen Artikeln publicerades
Fågeltofta.
Foto: Mark Hanlon
Fågeltofta.

Innan man vidtar en åtgärd är det klokt att först undersöka förutsättningarna. Det är vad som görs nu på Österlen av företaget Scandivanadium. Syftet är att få en bättre bild av förekomsten av bland annat ämnet vanadin.

Orsaken till intresset för vanadin är att det kan användas i batterier. Efterfrågan på batterier ökar mycket kraftigt när man över hela världen nu måste gå över till fossilfri energi och i samband med detta kunna lagra el.

Undersökning av marken görs bland annat genom att borra på ett antal platser för att ta upp mineralprover. Provernas innehåll av mineraler undersöks.

Med hjälp av detta kan förekomst av olika mineraler karteras. Varje borrning upptar en mycket liten yta och lämnar nästan inga spår efter sig. Markägarna ersätts för påverkan.

I nästa skede görs under flera år studier kring miljökonsekvenser, teknik och genom noggrannare undersökning av mineralförekomsten. Först efter detta kan det bli aktuellt med ansökan om att få starta stenbrott.

Där kommer den stränga svenska miljöbalken att ligga till grund för eventuella tillstånd. Enligt Scandivanadium kommer man att tillämpa en metod för brytning och återställning av mark som lämnar mycket små spår.

Jag har svårt att se de kraftiga protester som pågår. Man tycks helt bortse från de positiva effekter som en brytning skulle kunna ge i form av arbetstillfällen, nya företag, ekonomi med mera för hela regionen.

Det är också märkligt att i täten för protesterna finns Carl Piper, vars anfäder på 1700-talet drev en för tiden oerhört stor industri med mycket lönsam brytning av alunskiffer. Just det material som nu är intressant igen, men för andra användningar än då.

Konsekvenserna för miljön var stora. Så till exempel tvingades bönderna att avverka skogen inom en radie på två mil. Brist på ved blev en viktig orsak till att brytningen upphörde.

Sven-G Hultman

Brösarp