Kofi Annan död: ”Han var en kämpe för fred och utveckling”

Efter en kort tids sjukdom har FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan somnat in, 80 år gammal. Världen minns en karismatisk ledare, vars diplomatiska fingerfärdighet gav honom Nobels fredspris.

– Han var en kämpe för fred och utveckling, säger Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare i FN.

Kofi Annans fru Nane och deras barn Ama, Kojo och Nina vakade vid hans sida under de sista dagarna.

Många såg Kofi Annan som FN personifierad, och den karismatiske mannen från Ghana brukar hyllas för sina insatser för att höja världsorganisationens anseende internationellt. Som FN:s sjunde generalsekreterare mellan 1997 och 2006 sågs han som en diplomatins superstjärna, vilket bekräftades då han och FN fick dela på fredspriset 2001.

– Jag tror att han kommer att leva vidare som ett föredöme för oss alla i sin humanitet och tro på internationellt samarbete. Han kunde komma in i ett rum och det tystnade alltid. Han var en samlande person och lyckades alltid organisera det goda i alla människor, säger FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson.

Eliasson och Annan arbetade tillsammans inom FN i många år och umgicks även privat. Eliasson minns Annans engagemang, som fortsatte långt efter det att han lämnat FN och startat sin egen stiftelse.

– Efter att han lämnade FN kände han att han kunde fortsätta på ett friare sätt. Han hade en passion för internationellt samarbete och fredsarbete, men kunde då agera i andra frågor.

Även Carl Bildt, tidigare statsminister, utrikesminister och Annans särskilde ombud på Balkan, sörjer den tidigare FN-chefens död.

"En av de verkligt stora ledarna i vår tid. En modig, vis och vänskaplig man. Jag känner mig hedrad att ha haft privilegiet att arbeta för honom", skriver Bildt på Twitter.

Utrikesminister Margot Wallström (S) skriver på Twitter att Annan tvingades ta itu med några av FN:s svåraste utmaningar. Han var "en fantastisk lyssnare, som också fick alla andra att vilja lyssna", enligt Wallström.

Annika Söder, kabinettssekreterare på UD, beskriver Annan som "väldigt lågmäld, på ett sätt man kan jämföra med Dag Hammarskjöld".

– Man trodde man fick en byråkrat när han valdes, men fick en stor ledare, säger hon.

Söder lyfter fram Annans arbete med flyktingfrågor och FN:s fredsbevarande operationer, samt hur han satte afrikanska frågor på dagordningen.

– Han var aktiv in i det sista, jag träffade honom så sent som i februari. Så det är en förlust i nutid, säger hon.

Annan hade stark svensk anknytning via sin hustru och tillbringade ofta somrarna i Blekinge skärgård.

– Vi sörjer både för världen, men även en vän, säger Söder.

Göran Persson (S) var statsminister under samma period som Annan var generalsekreterare.

– Jag träffade honom väldigt mycket i många olika sammanhang. Han hade uppgiften att återge FN respekt och ställning efter en ganska stökig period med Boutros-Ghali. Det gjorde han. Han var i alla avseenden en värdig representant för världssamfundet.

Ingen av stormakterna kunde kritisera Annan för inkompetens eller partiskhet, enligt Persson.

– Han stod över sådant. Han blev därför en röst för det multilaterala samarbetet, för fred och för nedrustning. Han uttalade sig alltid utifrån sina värderingar och aldrig med utgångspunkt i vad någon stormakt förväntade sig. Han väckte respekt hos många, säger han.

TT: Vad har du för personliga minnen av honom?

– En ödmjuk och humoristisk person, som genom sin diskreta framtoning tog rummet i besittning.

Men Annans karriär kantades också av svårlösta och blodiga konflikter. Som ansvarig för FN:s fredsbevarande operationer kritiserades han för att världsorganisationen inte gjorde mer för att stoppa folkmordet i Rwanda 1994. Och kriget i Irak innebar stor huvudvärk under Annans andra mandatperiod som FN-chef. Han kom att anklagas för korruption i samband med den skandalomsusade utredningen av olja-mot-mat-programmet i Irak, men det handlade främst om hans sons affärer.

Annan har själv sagt att hans värsta ögonblick som FN-chef var att han inte kunde stoppa blodsutgjutelsen i Darfur, olja-mot-mat-debaclet och Irak-kriget. 2012 hoppade han också av uppdraget som medlare i Syrienkonflikten.