Konst och språk förenas på Accelerator i vår

Det tidigare underjordiska laboratoriet för experimentell fysik vid Stockholms universitet kommer under våren att vara fyllt av experimentell konst.

Installationer med skulpturer i trä, metall och återvunnet material, skapade av konstnären Johanna Gustafsson Fürst, har fyllt hela konsthallen Accelerator, och ska föra tankarna till maktutövning genom språket och relationen mellan kropp och språk.

– Det är min gamla vanliga upptagenhet av klass- och rättvisefrågor som den här gången fokuserats på just språk. Jag tycker att kombinationen språk och skulptur är väldigt intressant, säger Johanna Gustafsson Fürst.

Utställningen "Ympa orden, piska min tunga", som visas mellan 17 januari och 18 juni, är uppbyggd likt ett drama i två delar, där verk kommer att ta ny skepnad och bytas ut under våren.

Projektet är ett samarbete mellan konstnären och Stockholms universitet, och en del av Accelerators grundidé om att låta vetenskap och konst mötas. I det här fallet har det bland annat skett genom samtal mellan konstnären själv och språkforskare på universitetet.

Arbetet med utställningen började efter att Johanna Gustafsson Fürst besökt byn Lainio i Norrbotten, nära den finska gränsen, där hon gjorde research om det språkvåld som ingick i försvenskningsprocessen.

– Människor berövades sin förmåga att kommunicera, och jag är intresserad av hur en sådan erfarenhet yttrar sig. Hur känns det när man inte kan säga eller uttrycka det man vill? Vem blir man då?

"Vox", namnet på det första verket besökarna möter efter att ha tagit sig nedför trapporna i den nygamla lokalen, består av modellerade aluminiumplåtar och avspärrningsband som skapar barriärer. En sorts symbol för vår tid i en språklig kontext.

– Vi lever i en tid där idén om en intakt nationalstat och en enspråkighetsnorm börjar bli starkare igen. Diskrepansen mellan språkpolitik och förståelsen av språkförlust är vad jag försöker förmedla i konsten.

TT: Är dina skulpturer politiska, som du ser det?

– Jag tänker att det är väldigt annorlunda att jobba med politik eller aktivism mot att göra konst. Som person tänker jag väldigt mycket på politik och rättvisefrågor, så det är klart att det finns med i det jag gör. Men jag skulle inte säga att det här är politik. Det här är en pinne på en stenbit, resten är upp till betraktaren.

Under våren bjuder Accelerator i samband med utställningen in till en samtalsserie där det övergripande temat diskuteras med olika experter bestående av forskare, författare och konstnärer.

Therese Kellner, utställningens kurator, hoppas på så vis att besökare får en bredare förståelse för det som visas.

– Diskussionsunderlaget vid samtalen är på sätt och vis de samtal som Johanna har haft med forskarna under arbetet med skulpturerna. Så det blir som en bonus om man tar del av både samtal och konst, säger hon.

Hon har själv varit med och sett Accelerator växa fram, från ruffig industrilokal till forskningsinriktad konsthall, och är överraskad över hur väl konceptet tagits emot sedan portarna slogs upp i september 2019.

– Det har verkligen varit över förväntan och vi hade en fin publik under hela hösten. Först var det en konst- och kulturintresserad publik i Stockholm som hittade hit, och nu börjar även studenter få ett stort engagemang för det här, säger hon.