Laleh: Jag är en rättvis makthavare

Först tänkte hon bara ta det lugnt i Kalifornien för att skriva och producera tillsammans med svenska kollegor som Max Martin. Men snart slogs hon av att hon aldrig träffade några kvinnliga producenter. Och den insikten blev till en utmaning.

– Jag kommer in i studion och folk ser sig om och undrar var killen är. Till slut växer något i en. Jag läste också någon artikel där det stod att bara två procent av all musik på Billboard produceras av kvinnor. Då kände jag att "vänta lite, det här är upp till mig", säger hon.

Vistelsen, som bara skulle bli några veckor, har fem år senare resulterat i samarbeten med världsartister som Ellie Goulding och Demi Lovato.

– Jag säger inte att det är fel att män producerar musik, men det är en konstig dynamik. Producenten sitter där framför mixerbordet i en skinnstol och säger ja eller nej. Det är en extrem maktsituation, säger hon.

TT: Men gillar du själv att ha den makten?

– Ja absolut, för jag är en rättvis makthavare. Men jag är också en artist och jag är väldigt mån om dem jag jobbar med. En artist sade att det var första gången som hon kunde skriva om vissa saker som hon inte hade varit bekväm med att skriva tillsammans med en kille. Det är konstigt att höra någon som har varit artist i tio år säga en sådan sak.

För Laleh, som redan som 15-åring bestämde sig för att inte lämna över ett uns kontroll till någon annan, har arbetet åt andra fått henne att bli ännu mer benhård med sin egen musik.

– Mitt artisteri har blivit som en semester för mig. Där har jag min egen studio och jag bestämmer helt själv hur jag vill göra allting. Jag har insett hur fri och lycklig jag är som artist jämfört med många andra som har fastnat i det där systemet, säger hon.

I dagarna släpper hon sitt sjunde studioalbum "Vänta". Nu är hon i Sverige för att förbereda sin kommande turné. Att gå igenom låtarna inför konserterna fungerar som process för att förstå vilken slags skiva hon spelat in.

– I stora drag handlar den om de funderingar jag har haft om hoppet till människan. I grund och botten handlar det om att hitta sin känslighet. Jag tror att om vi är mer lyhörda för våra känslor kommer vi att ta bättre beslut, gentemot naturen eller politiskt. Är man lyhörd tar man beslut utifrån något fint inom sig, säger hon.

Skivan är precis som tidigare tvåspråkig. Svenska texter med vardagsbilder från barndomen och minnen från Lalehs mamma blandas med engelska låtar om kärlek och betraktelser om nya hemstaden. Ironiskt nog har livet i Los Angeles gjort det lättare att skriva på svenska.

– Det engelska är så kopplat till mig som producent och låtskrivare. Svenskan har blivit mitt lilla hemliga språk. I Sverige skriver vi mer vardagspoesi och det är ganska unikt. De uppskattar inte riktigt det i USA, i alla fall inte i popvärlden, som jag arbetar i.

Laleh saknar de svenska skogarna och det svenska regnet, men några planer att flytta tillbaka finns inte – och heller inte att stanna kvar.

– Jag har ingen aning. Jag har inte planerat något. Det var något som min mamma lärde mig väldigt tidigt. Jag är snäll mot mig själv och tar ett andetag i taget, säger hon.

– Det är häftigt att jag får leva två liv parallellt. Några av mina kompisar där vet inte ens att jag är artist, de tror att jag kanske bara skriver några låtar åt andra. Sedan upptäcker de, och bara "du är galen, vi måste berätta för alla!". De förstår inte riktigt varför man inte ska skryta. I de stunderna känner jag mig verkligen svensk.