Verklighetens "Chernobyl"-Ljudmila talar ut

– När jag fick reda på att mitt liv hade filmatiserats kände jag mig sårad och obekväm. Folk häckade utanför min lägenhet och journalister försökte få mig att öppna dörren för att få intervjuer, säger hon i en intervju med BBC.

Redan när serien hade premiär tidigare i år gick den svenska dokumentärfilmaren Gunnar Bergdahl ut och kritiserade valet att använda Ljudmila Ignatenkos livshistoria i en debattartikel i Aftonbladet. Han gjorde dokumentären "Ljudmilas röst" med den ukrainska kvinnan 2001 efter att ha träffat henne och fått tillåtelse att skildra hennes – och många andras – livsöde. Hon är änka efter en brandman som förolyckades strax efter att olyckan i kärnkraftsreaktorn skedde.

HBO-serien bygger på författaren Svetlana Aleksijevitjs "Bön för Tjernobyl", där Ljudmila Ignatenkos berättelse inleder romanen. I intervjun med BBC säger hon att gamla sår rivits upp igen efter att serien haft premiär. Bland annat uppger hon att folk klandrar henne för att hon inte stannade hemma, utan som gravid vakade över sin man på sjukhuset.

– Folk tyckte att jag hade dödat mitt barn genom att vaka över min man, eftersom jag visste att jag var gravid. Men hur skulle jag ha kunnat lämna honom? Jag trodde mitt barn var i säkerhet, vi visste ingenting om strålningen då, säger hon.

Filmbolagen HBO och Sky, som producerat serien, uppger i ett uttalande att produktionsteamet hade kontakt med Ljudmila Ignatenko genom lokala representanter.

"Hon uttryckte aldrig att hon inte ville att hennes eller hennes man Vasilijs livsöden inte skulle komma med i serien", skriver de.

Det stämmer inte, enligt Ljudmila Ignatenko.

– Jag tycker att filmbolaget har behandlat mig dåligt. Jag fick ett samtal från Moskva och någon sa att de hade filmat i Litauen och Kiev. De erbjöd mig pengar, men då var allt redan färdiginspelat. Jag frågade varför. "För att du finns", sa de. Jag sade att "Ingen betalar för ingenting" och lade på. Jag trodde att det var någon slags bedragare, säger hon till BBC.