Maktpolitik modell Tomelilla

Det är bråda tider ute i kommunerna. Vid kommunfullmäktiges novembermöten ska den nya mandatperiodens styre vara på plats och förtroendeposterna helst fördelade inför det nya året. Att ekvationen i år blivit mer komplicerad med ett socialistiskt, ett borgerligt och det nationella med Sverigedemokraterna har lett till flera otraditionella och en del oväntade lösningar

I Ystad ska förhandlingarna mellan alliansen och MP avslutas i dag, tisdag. Lösningen har prövats i Region Skåne, med få synliga eftergifter åt MP. Vi får se om partiet utnyttjar sin nyvunna maktposition i Ystad till mer än ordförandeskapet i miljönämnden.

I Tomelilla tog Moderaterna och Socialdemokraterna emellertid under söndagen ett radikalare grepp. Med tio respektive tolv mandat bildar de två stora partierna majoritet med ett mandats marginal. Även detta grepp prövas i kommuner med stor andel Sverigedemokrater, bland annat Eslöv.

Emellertid verkar det inte vara slutförhandlat. Centern påpekar på nyhetsplats i YA idag att förhandlingar fortfarande pågår i den forna alliansen. Miljöpartiets Lotta Hedström beklagar sig också över att de storas "maktpolitik" går ut över småpartierna. Uttalandet är intressant, eftersom Hedströms eget parti i såväl Ystad som i Region Skåne utan att blinka ingått i samarbete med alliansen för att stänga ute ett annat småparti – närmare bestämt SD.

Men en koalition mellan svensk politiks huvudantagonister är inte helt utan komplikationer. Dels för att det handlar om att två partier först i en valrörelse tar heder och ära av varandras politik, för att nu efter valet sätta sig i knäet på varandra. Det sänder dubbla signaler till väljarna där många redan proteströstat på opportunisterna i SD. Förvisso är kommunalpolitik mindre polariserad än på riksplanet, men att alltför ideologiskt färgade lösningar och förslag nu får bero är givet. Om detta gynnar kommunen eller ej återstår dock att se. Maktpolitik, eller inte maktpolitik.