Den eviga och olösta skolfrågan

Publicerad 19 mars 2011 4.00 Uppdaterad 19 mars 2011 4.00

Opinion.
Två decennier efter kommunaliseringen av skolan är ett återförstatligande på tapeten. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har i dagarna tillsammans med Lärarnas riksförbunds Metta Fjelkner krävt just detta i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 15 mars. Som en intressant detalj i sammanhanget kan nämnas att Fjelkner och Björklund lockar med förbättrade lärarlöner. Det var händelsevis just vad dåvarande skolminister Göran Persson lockade med 1989 då skolan avstatligades.

Lite som av en tanke sammanföll debattartikeln i tiden med en intressant nyutgiven antologi – "Kommunaliseringen av skolan Vem vann – egentligen?" (Ekerlids). Under redaktörskap av den kunnige före detta politiske reportern och S-tjänstemannen Christer Isaksson kommer några namnkunniga politiker som var med att fatta beslutet till tals.

Tillbakablickarna till det sena 1980-talet görs givetvis ur skribenternas egna perspektiv. Somliga, som Socialdemokraten Bengt Silverstrand, är klädsamt självkritiska. Andra, som förre skolministern Ylva Johansson och riksdagskollegan Ingegerd Wärnersson skyller hela misslyckandet med kommunaliseringen på regeringen Carl Bildt. Som händelsevis kom till makten först två år efter beslutet.

Såväl förre finansministern Kjell-Olof Feldt och förre chefredaktören i DN Hans Bergström lyfter fram friskolornas roll som broms på utförsbacken – åtminstone teoretiskt. En privat driven friskola på orten leder till att de kommunala skolpolitikerna skärper sig av den stimulerande konkurrensen, menar till exempel Feldt.

En som talar direkt för motsatsen är ordföranden för bun i Simrishamn, Carl-Göran Svensson. "Det är som att jämföra äpplen med päron. Friskolan är attraktiv och har fulla klasser medan den kommunala får slå ihop klasser och ha b-form för att eleverna ska räcka", säger han i en intervju i dagens YA. Det ska i sammanhanget noteras att Svensson satt sina egna barn i friskola och att de omtalade b-klasserna han nämner är följden av den byskolelinje han själv står för.

Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner konstaterar i debattboken att kommunaliseringen aldrig utvärderats, vilket är anmärkningsvärt med tanke på vilken genomgripande förändring skiftet av huvudmannaskapet innebar. En annan intressant observation som framförs av bland annat självaste FP-ledaren Jan Björklund är skiftet från att staten haft utbildning för ögonen till den kommunala fixeringen vid omsorg, ett dåligt recept för att genomföra Olof Palmes vision om skolungdomen som landets "spjutspets in i framtiden."

Ett återförstatligande av skolan lär bli komplicerat. Det är heller inte säkert att det varken skulle råda bot på de problem som uppstått efter bytet eller lösa de problem den skapat.

Förre skolministern och blivande statsministern Göran Perssons osaliga politikerande svävar över de flesta av de utmärka och intressanta texterna, oavsett om de är för eller emot. Tydligast blir det då Jan Björklund påminner oss om Perssons egna ord i den proposition som ledde fram till kommunaliseringen: "Vi har en bra skola som hävdar sig väl i internationella jämförelser." (prop 1989/90:41)

Varför man då skulle utsätta den för en uppslitande omorganisation som aldrig utvärderats och som till och med dess arkitekter ställer sig mycket tveksamma till är därför en gåta.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

100% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Den eviga och olösta skolfrågan"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu