Återgivna myter är inte Israelkritik

Vad är det för fel på Skåne?

Frågan ställdes på Aftonbladets ledarsida i början av augusti. Anledningen var att rika välmående kommuner i vår landsända har märkligt svårt att förmå sig att ta emot enstaka ensamkommande flyktingbarn. Kritiken mot denna ovilja är välförtjänt och gäller tyvärr även kommuner här i sydost. Ledaren uttryckte vältaligt vad som kanske är vänsterns bästa gren - att påpeka orättvisor som drabbar de allra svagaste i samhället.

Några sidor längre in i tidningen klingar rättvisepatoset inte lika klockrent. För ett par veckor sedan försökte kulturredaktören Åsa Linderborg i en grumligt formulerad text leda i bevis att KD-learen Göran Hägglunds kulturkonservatism är av sådan art som ledde till nazismens framväxt i Weimarrepubliken och skapandet av Hitlerstaten. Bland annat menade Linderborg att vänstern medvetet diskriminerades av rättsväsendet och att "Hitler undgick exempelvis straff". I verkligheten dömdes Hitler till fängelse för sin inblandning i den så kallade ölkällarkuppen i München den 9 november 1923, avtjänade straffet på Landsbergs fästning och släpptes 1924.

Oavsett om faktamissen var ett rent slarvfel eller ett retoriskt grepp, blev det till ett förebud för vad som komma skulle.

I måndags införde AB:s kulturredaktion en lång anklagelseskrift mot Israel av journalisten och författaren Donald Boström där han förde fram påståenden och rykten att dödade palestinier dödas av den israeliska armén och berövas inre organ innan de återlämnas till sina anhöriga. Några stöd till sin teori i form av referat från undersökningar eller utredningar framställdes inte. Däremot antyddes en koppling till en stor mut- och korruptionshärva i New Jersey där flera judiska rabbiner är inblandade och som bland annat står anklagade för illegal handel med organ, bland annat från Israel. Artikeln har rört upp känslorna i Israel, av fullt förståeliga skäl. De påstådda organstölderna berör urgamla antisemitiska vanföreställningar om judar som stjäl barn för att tappa dem på blod.

I går försvarade sig kulturredaktör Linderborg med att, som det alltid heter när vänstern förgriper sig och snärjer in sig i judehetsens taggiga snår, handlar om berättigad israelkritik och att ingen hade reagerat om det handlat om förhållanden i någon annan del av världen. "(…) av någon anledning sätts normala journalistiska regler ur spel när det handlar om Israel" konstaterade Linderborg. Därmed förklarade hon oavsiktligt också varför hennes egen redaktion publicerat en artikel där just "normala journalistiska regler" som faktagranskning och angivande av källor satts ur spel.

Dessvärre har Aftonbladet nu UD att tacka för att Bodströmartikelns ogenerade flirt med antisemitiska vandringssägner kommit fullständigt i skymundan av att vår ambassadör i Israel publicerade ett avståndstagande från artikelns innehåll på ambassadens hemsida och därmed i princip krävde någon form av censur. Möjligen hämtade ambassadör Elisabeth Borsiin Bonnier inspiration i förra utrikesminister Laila Freivalds ursäktande brev till Jemen när några svenska tidningar publicerade de danska muhammedteckningarna. Uttalandet, som nu är bortplockat, upplevs av israeliska UD som Sveriges officiella linje och enligt landets Stockholmsambassadör avhjälps detta inte av att utrikesminister Carl Bildt tagit avstånd från uttalandet på sin blogg. Eftersom Bildt på sitt sedvanligt pompösa sätt grundade sitt avståndstagande mer på behovet av att prioritera sina arbetsuppgifter än i grundlagens formuleringar är det inte att undra över. " Skulle jag ägna mig åt att korrigera alla konstiga debattinlägg i olika media skulle jag nog inte ha tid att ägna mig åt så mycket annat", skrev Bildt.

UD:s klantighet och Bildts otydlighet gör nu att Aftonbladet kan framställa sig själv som ett offer för censurivrande myndigheter och som yttrandefrihetens banérförare.

Och det är illa, för därmed försvinner också tillfället att diskutera de frågor som uppkommer med en tryck- och yttrandefrihet som tillåter oss att publicera och säga nästan vad som helst, men då faktiskt också får vara beredda att kunna argumentera för vad vi sagt och tåla att det motsägs och diskuteras.

Varför publicera rykten och avstå från faktakontroll? Staten Israel har trots allt, liksom i princip samtliga andra regimer i Mellanöstern, begått verifierade övergrepp och andra handlingar som förtjänar kritik, senast på Gazaremsan i våras och de uppmärksammade vräkningarna i somras av palestinier i östra Jerusalem.

Eller varför inte: vad är det för fel på Aftonbladet?