Jag vill se jämställdhet under min livstid. Jag är helt enkelt trött på att vänta! Många har haft mycket lång tid på sig för att förverkliga visionerna. De traditionella politiska partierna har misslyckats. Vi måste våga se det. Därför var jag med och startade Feministiskt initiativ, en organisation som är fullt förankrad i feminismen (vilket inte betyder att vi är blinda för andra orättvisor också), med ett utvecklat intersektionellt perspektiv (betyder på vanligt språk att vi tar in klass, etnicitet, hbt och funktionalitet i våra analyser också). Vi är helt överens om att det är nödvändigt att se feminismen som en självständig politisk ideologi, en utgångspunkt för politisk organisering och parlamentariskt arbete. Därför ställer vi upp i val. På alla nivåer! Hela tiden! Vi ger oss inte.
Hur skulle det ha sett ut om kvinnor hade gett sig för hundra år sedan? Då hade vi varken haft rösträtt, rätt till abort, förskola eller föräldraledighet, inga kvinnojourer, et cetera. Listan på framsteg kan göras lång men vi måste samtidigt konstatera att vi inte är framme vid målet - ännu. Sverige är inte ett jämställt land. Män och kvinnor har inte samma rättigheter och samma möjligheter. Löneskillnaderna är lika stora som för trettio år sedan och mäns våld mot kvinnor är ett gigantiskt och accelererande samhällsproblem. Globalt.
EU som politisk arena blir allt viktigare i takt med att mer och mer makt flyttas från bänkarna i riksdagen till bänkarna i Bryssel. Det som är tendenser där blir verklighet här. Det som beslutas där sätter ramar för politiken här. Mansdominansen i EU är blind för kvinnors villkor och det får konsekvenser. Både för problembeskrivningar och för förslagen till lösningar. Problemformuleringsinitiativet (detta vackra ord!) är centralt i allt politiskt arbete och för att få det (initiativet alltså) måste man vara där. På plats.
Det vi ser nu i Europa är en ökande infiltration i politiken av fundamentalistiska krafter, både religiösa och extrema högerkrafter, ofta i förening. Det leder till lagförslag som begränsar kvinnors rättigheter, till exempel rätten till abort. På 1970-talet åkte kvinnor från Sverige till Polen och nu är det omvänt. Vi ser en återkomst av en föråldrad familjepolitik, med ett hyllande av kvinnan med stort K, gärna satt på piedestal, men samtidigt fråntagen sina medborgerliga rättigheter.
Nu gäller det att försvara och utöka kvinnors rättigheter, bjuda motstånd mot den växande diskrimineringen, bekämpa exploateringen av kvinnor i prostitution och sexslavhandel och utmana de religiösa högerkrafterna - politiskt.
Därför är jag kandidat i det kommande EU-valet. Genom min långa politiska erfarenhet räds jag numera ingen och imponeras inte heller av farbröder med makt. Jag startar idag kampanjen "Skicka Schyman till Bryssel!"
EU-valet är i hög grad ett personval och jag hoppas att mitt namn kan locka många väljare. De som länge velat skicka mig dit pepparn växer kan få ett delmål uppfyllt (!) och de som tror att jag faktiskt kan göra nytta genom att röja runt lite bland gubbsen, kan få sina visioner förverkligade.