Hyckla med rut

Aftonbladets avslöjande att delar av den socialdemokratiska eliten utnyttjat det så kallade rut-avdraget drar ett löjes skimmer över den indignation med vilket man försökt misskreditera reformen som orättvis och klassbefrämjande.

Med tanke på att en fjärdedel av de 92 000 svenskar som utnyttjade avdragsrätten under 2008 tjänade under 200 000 kronor om året är dessutom inte rikemansargumentet särdeles effektivt.

Förklaringarna och bortförklaringarna från de ledande rut-utnyttjande socialdemokraterna under gårdagen var emellertid inte helt utan underhållningsvärde. Självklart ska en hårt arbetande partigängare som Ylva Johansson eller förre partisekreteraren Lars Stjernqvist få lov att dra av städningen precis som alla andra. Men när de tillhör ett parti som har profilerat sig hårt mot avdraget klingar det falskt. Trots allt handlar det om en förmån man söker, till skillnad mot till exempel jobbskatteavdrag eller barnbidrag. Partiets talesman i vårdfrågor Ylva Johansson, som dragit av 50 000 kronor, menar att hon bara följt rådande skattelagstiftning. Det klingar lika verklighetsfrånvarande som när hon förra året i en intervju uppmanade nyblivna sambos att liksom hon och maken skaffa en rejält tilltagen våning. Johansson bebor händelsevis en niorummare i centrala Stockholm.

Så för att använda S-retoriken: Göran Persson, Leif Pagrotsky, Erik Åsbrink och de andra i partiets elitskikt har trots allt råd att avstå från detta förhatliga avdrag.

Rut-avdraget är alltså reformen som verkligen ställt ideologin på huvudet.

Socialdemokraterna avskyr det och har gjort allt för att utmåla de som utnyttjar avdraget som överklasslättingar för goda att plocka upp efter sig och som till råga på allt ska skattesubventioneras för att kunna förtrycka ett framväxande städarbetarproletariat. Att det inte hindrat det övre välbetalda skiktet i partiet att utnyttja möjligheten att dra av för hushållsnära tjänster har onekligen blivit ett delikat problem för partiledaren Mona Sahlin att hantera.

Enligt en färsk opinionsundersökning har rut-avdraget också stort stöd hos många grupper. Spekulationen att Socialdemokraterna, redan svaga i Stockholmsområdet, skulle förlora ytterligare fäste i huvudstaden är därför inte helt oväsentliga. Sak samma händelsevis även för Centern, också det ett svagt stockholmsparti, som gjort rut till en profilfråga.

Därmed inte sagt att rutavdraget är fullständigt problemfritt. För att ha implementerats av en liberal regering reser det en rad frågetecken. Det var ju trots allt mindre reglering som alliansen gick till val på. Inte mindre.

Avdraget är också reformen som går fullständigt på tvärs med liberala ideal. Den detaljerade listan över tillåtna och otillåtna avdrag skapar kontradiktoriska och smått absurda gränsdragninsgproblem. Så är det till exempel ok att dra av för att barnen skickas till skolan med städfirman, men inte att de hämtas hem med taxi. Därmed inte sagt att rut saknar förtjänster. Det har gjort svarta jobb vita och många som fått jobb eller startat eget på grund av avdraget kom direkt från arbetslöshet, varav många är kvinnor, invandrare och unga. För att inte tala om att det gamla hederliga rot-avdraget – det som gynnar arbetarrörelsens manliga elit, byggjobbarna – alltjämt åtnjuter oppositionens gunst.

Villket i ljuset av Aftonbladets avslöjande gör hyckleriet desto tydligare.