Den komplicerade svenskheten

Att bosätta sig i ett nytt land med en främmande kultur kan vara omtumlande; ett nytt språk, en arbetsmarknad man saknar erfarenhet av och främmande lagar och sociala koder att anpassa sig efter. Lägg därtill att många som emigrerar gör det – inte av nyfikenhet och fri vilja – utan för att de saknar alternativ. Man flyr från väpnade konflikter eller förföljelse och kommer till exempel till Sverige, slår ner bopålarna i en av Migrationsverket anvisad lägenhet och sätter barnen i skolan.

Plötsligt öppnas en värld av utvecklingssamtal, föräldraförsäkring och folkbibliotek.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni menar att många invandrare vittnar om att den första tiden i Sverige hade varit enklare om det hade funnits bättre information om det svenska samhället.



Nu har frågan utretts av professor Erik Amnå som föreslår 60 timmar obligatorisk samhällsundervisning. Den som skippar lektionerna om bland annat hemförsäkring, pensionssystemet och svensk geografi blir utan etableringsstöd.

Samhällsundervisning är inte en orimlig tanke. Tvärtom det kan spara mycket osäkerhet och problem om man som nyanländ känner till hur man skaffar ett bankkonto eller går med i facket. Eller hur ett utvecklingssamtal går till. Utredaren Amnå berättar att många föräldrar blir oroliga när de kallas till barnens skola för utvecklingssamtal: "Vad har barnet ställt till med?"

Men alla kan säkert räkna upp människor som inte alls behöver någon samhällsundervisning. Personer som genast får ett jobb behöver sällan någon medborgarkunskap. Hon eller han kan säkert snappa upp det mesta om fackmedlemskap på arbetsplatsen eller fråga en kollega vad ett utvecklingssamtal egentligen innebär. Och det är just det som är det relevanta här.

Samhällsundervisning i all ära, men den samhällsförståelse och språkinlärning som man kan få på arbetsmarknaden är svårslagbar. Att dessutom vara självförsörjande ger en trygghet och självsäkerhet som knappast en och en halv vecka samhällsundervisning kan bidra med. Men i grunden är det inte dumt med snabborientering om Sverige.

Samhällsundervisningsidén leder i förlängningen också till andra frågor. Vad består egentligen en lyckad integration av? Snabbt inträde på arbetsmarknaden är en omistlig del, liksom språkkunskaper. Men också tanken om att varje samhälle bygger på vissa idéer. Länder som lyckas bättre än Sverige med sin integration formar sitt medborgarskap på tankar om individens rättigheter och skyldigheter.



I Sverige är svenskheten tyvärr fortfarande alltför knuten till etnicitet och en svensk medborgare med kenyanska morföräldrar får fortfarande frågan var hon kommer från "egentligen". Det måste ske en rejäl förändring av synen på vem som är svensk. Den tankerevolutionen är alla svenskar ansvariga för, inte bara de nyanlända.