Kris för kulturen

Därför har kultursidorna varit centrala, men också provocerande. De har uppfattats som elitistiska med sina krav på förkunskaper. (Att också till exempel sportsidorna kräver förkunskaper är av någon anledning lättare att acceptera.) Ibland har striderna kring kultursidorna varit hårda.

För tjugo år sedan hade Sydsvenskan två antiintellektuella chefredaktörer som ville slå sönder den traditionella kultursidan och skicka den motsträvige kulturchefen utomlands. Förslaget väckte emellertid hårt motstånd, både internt på Sydsvenskan och på andra kultursidor. Motståndet ledde till att kultursidan räddades.

Vid samma tid brottades Svenska Dagbladet med stora problem, något man gjort sedan den lysande chef­redaktören Gustaf ”Buster” von Platen pensionerade sig 1982. I början av nittiotalet hade SvD fått en populistisk chefredaktör som föraktade tidningens traditioner.

Vid ett tillfälle bestämde han, mot kulturchefens vilja, att kulturbilagans förstasida skulle ha en idolbild av Carola. Omvandlingen av SvD mötte emellertid motstånd bland gamla medarbetare. Den populistiske chefredaktören fick sparken och tidningen kunde återupprättas som en kvalitetstidning.

Dessa strider slutade alltså väl. Men segern var kortsiktig. Utvecklingen sedan dess har utan tvivel gått i populistisk riktning. För ungefär ett decennium sedan slog Dagens Nyheter samman avdelningarna för kultur och nöje, utan större protester. För inte så länge sedan hade många kulturchefer sin bakgrund i universitetsvärlden. Idag har allmänjournalister tagit över.

Förändringen är del av en större rörelse. Det räcker att se hur våra bibliotek allt mer prioriterar publikdragande evenemang och inköp av dataspel och enklare underhållningslitteratur. Mot detta kunde kultursidorna resa motstånd. Men dagens kulturskribenter tycks bli mer upprörda över de få politiker som har ett kulturintresse än över de många som saknar ett, mer upprörda över förslag om litteraturkanon än över försämringen av biblioteken.

För mig fungerade de svenska kultursidorna lite grand som ett universitet. Men framtidens unga får kanske uppfattningen att bloggar och gratistidningar är den intellektuellt mest näringsrika födan.

Allt i dagens kulturliv är absolut inte dåligt. Många viktiga böcker ges ut i Sverige, och många mindre förlag gör fantastiska insatser. Synd bara att dessa verk allt mer sällan recenseras på kultursidorna, som istället prioriterar deckare och böcker om kända idrottsmän.