Konsten att göra revolution

Den arabiska vårens alla möten har i USA följts av en rad torgockupationer riktade mot finanshajar och banker. Även ungdomar i Stockholm har försökt överleva höstnätterna på något av stadens torg.

Demonstrationer påverkar en politisk situation, men mer i en demokrati än i en diktatur, varför mediernas analys av protesterna på Tahrirtorget i Kairo lämnar en del övrigt att önska. Det som sker väcker hopp om en ny framtid och därför också orealistiska drömmar om vad som kortsiktigt kan förändras. Det var inte torgmötena i sig som tvingade president Mubarak att avgå, men de skapade ett läge där kretsen runt honom kunde göra sig av med en president, som politiskt hade blivit alltför kostsam och skadade deras intressen.

Problemet med varje revolution är att den fokuserar på det som i själva verket är det enklaste, hur farligt det än må vara, nämligen att störta en statschef. Svårare är att hantera det maktvakuum som uppstår och att snabbt greppa alla de spakar, rattar och knappar vars funktioner man måste behärska för att klara av att styra en stat. Det leder till att revolutioner lätt tas över av just dem som vet hur statsapparaten fungerar. De finns tidigt på plats, bidande sin tid medan unga entusiaster sätter livet på spel. De fyra föregående presidenterna i Egypten har alla varit officerare. I dag är det en general som övergångsvis håller i rodret. Det är osannolikt att armén lättvindigt släpper greppet om makten. Inom det Muslimska brödraskapet, som höll låg profil men hade en viktig roll under den första protestvågen, finns flera som är beredda att ta plats på maktens taburetter. En maktkamp med militären pågår och som ett led i den förde Brödraskapet ut de sina på torg och gator. En viss maktdelning är därför trolig. Men nu har hela skalan av oppositionella åter intagit Tahrirtorget. Också liberala ungdomar som riskerar att bli det Lenin kallade ”nyttiga idioter” i det förtäckta maktspel som rasar.

Valet, som inleds på måndag, blir svårt eller omöjligt att genomföra, vilket kanske inledningsvis var syftet med att få ut folk på gatorna. Sker ändå valet återstår att se hur hederligt det blir. Risken är att det som en serbisk vän till mig kallade ”den strategiska röstreserven” kan komma att kastas in, bestående av hundratusentals döda eller ännu icke födda egyptiers valsedlar. Men även ett riktigt val ger Egypten ett parlament där liberala krafter kommer att ha mycket få platser, om ens några. Därför behöver militären inte förvandla Tahrirtorget till Himmelska Fridens torg.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.