Lägg ner Carema!

Läser om vikten att i tid komma under behandling, typ ”väntade för länge med cellprov”. Tipsas att inte glömma mellanmålet, vilket jag med undantag för vissa prinsessbakelser gjort i 80 år.

”Stroken slog till vid köksbordet” lyder en rubrik som lär mig att jag bör skaffa en sambo som med oförlamad hand och utan läppsläpp i mungipan kan lyfta luren och slå 112 för en ambulans. Jag läser detta och därefter förra söndagens Dagens Nyheter. Författaren Christian Petri skriver där om 14 dar då hans döende far vårdslussas, misshandlas och stöts ut ur systemet som en spetälsk utan nåd tills han dör likt en skadskjuten örn.

Två tidningar, samma anatema: passa dig, åldring, din framtid är lika disig som Bornholmsgattet idag. Jag prövar teatraliskt att lyfta mina armar, en i taget. Funkar! Kollar i spegeln om munnen sitter säkert i mustaschen. Fan ta mig! Därefter uttalar jag högt så det hörs till nr 112:

”Lägg ned Carema”.

Visst, det är en orättvis konklusion, tusentals oförvitliga medarbetare drabbas men må bonusar ryka så brandlarmet går, låtsasräntor brinna i helvetet och aktieutdelningar frysa inne i Västindiens hetsol, ändå: montera ned hela rasket, hela bilden av vad Carema visat sig stå för. Börja uppifrån ty endast så kan trappor städas. Sopa smutsen av förvridet politiskt och entreprenöriellt ansvar på alla nivåer ned till själva generalkansliet för vägning av pisstunga blöjor. Och rehabilitera sedan dem som deltagit i denna mission ty även de är värda att en dag åter få bli människor. Men varför, varför slog de inte larm?

Lägg alltså ned Carema. Vem vill jobba för en så cynisk firma, vem vill riskera att behandlas av en doktor med okända sparbeting förpackade i löften om mysiga bonusar? Ska det då vara fel att tjäna pengar på vården? Det säger jag inte. Även chefskirurgen som vill skära i min mjälte efter att ha läst denna sura krönika ska ha suveränt betalt.

Vi talar nämligen om något annat. Vi talar om att alla som arbetar i vården behöver uppgraderas till de hjältar de oftast är men dit räknar jag inte dem som beslutat om blöjvågar och drar in på toapapperet åt gamla mor, räknar ej skattesmitare och girigbukar.

Det finns en skillnad mellan att via skatten betala bra för mänsklig vård och att skenliberalt hylla svinintresset hos det anonyma kapital som låtsas ta en risk då de går in i en bransch hundraprocentigt finansierad av dig och alla andra skattebetalare.

Så lägg ned Carema. Börja om, gör rätt, men utplåna först en gång för alla namnet, begreppet. Låt reportrar på alla redaktioner leta fram minsta lilla chefskontrakt från Simrishamn till Haparanda, syna var floskelfylld promemoria som politikerna välsignat med sina välbetalda signaturer om att spara livet ur de gamla, avslöja beslutsfattarna, dra ner byxorna på dem och ge dem en sur blöja att sova i över natten så att de aldrig glömmer.