Så ser en sann riskkapitalist ut

Jag hamnade bredvid fabrikören, Rolf Hansson, på en jazz-konsert på Autoseum och fick historien om en klurig ingenjör, bliven viktig underleverantör till bland annat Tetra Pak.

En grå eftermiddag kan jag inte motstå lusten att svänga ned till honom, måste få träffa en äkta företagare.

Han tar mig på vandring i fabriken, en tidsresa. Byggnaden, en före detta skofabrik på 200 man som gick i konkurs för 30 år sedan, en cementkloss utan minsta glamour, bara ett slitet hus från fordom. Men inne härskar nuet, bullrar framtiden.

Ferrmeks verkstad är en hemvist för spetsteknik. Här nyttjas stål av outsäglig styrka, precisionstillverkas element med exaktheter på tusendelens millimetern, en apparat mäter ner på tiotusendelen... Arbetarna, lysande experter med eget ansvar, programmerar själva stumma robotlika maskiner vars produkter ska se till att de miljoner mjölkkartonger som Tetra Pak spottar ut, viks korrekt, till och med rivlinjen för att öppna juice-paketet bygger på en fiffig Ferrmek-pryl.

Detta är svensk industri som få känner. Utan slips men med doften av sprutande oljeblandat kylvatten, filspån från metaller som tvingas i slutna system, motorvärme, rassel. Grå kapitalism, realekonomi i kontrast till finansvärldens överväxlade, falska vinstparfymeri.

Detta är risk-kapitalism ”på riktigt”. Rolfs orderbok är bara fylld några veckor framåt, löper inga order in lever han farligt, att stå stilla kostar miljonen i månaden. Han fick ordet ”risk” i halsen då en beställare utan varsel övergick till en billigare tillverkare i Kina och sen inte ens ville köpa den reservdels-buffert Ferrmek byggt upp...

Som skolgrabb mobbades Rolf Hansson tills han en dag gav blanka tusan i moderns råd att bjuda vedersakarna karameller (!) utan klippte till dem så de teg. Efter det blev skolan en dröm, han läste febrilt ifatt med Hermods in i IT-revolutionen, blir elektroteknisk innovatör, slår till och köper konkursfabriken av kommunen för 200 000 kronor.

Sådan begynnelsen. Idag omsätter Ferrmeks 17 anställda 15 miljoner, frånvaron nära noll, lojaliteten optimal, kompetensen.

Har då Rolf blivit rik? Konto i skatteparadis? Icke, men radhus i Simrislund, 67-årig änkeman med tre begåvade söner på väg ut i livet, ingen vill ta över. Så framtiden?

Han har inget färdigt svar, grubblar vidare. Men att vandra med honom i hans livsverk, kolla in hans superenkla kontorsbarack, lyssna till åbruset utanför lunchrummet – det är magiskt, han är glad för att visa, jag lycklig att få se.

Klart han är en hjälte. En riskkapitalist som skapar jobb och betalar skatt. Så glöm Carema, glöm girigbukarna, se verkligheten i en sliten gammal fabrik i en underskön sänka på Österlen.