Ingen bakväg in i euron

Så skrev jag här för några veckor sedan. Och nu vet vi att även Sverige kommer att sälla sig till pakten.

Vid EU-toppmötet för en vecka sedan fick statsminister Fredrik Reinfeldt samtliga svenska krav uppfyllda, och meddelade därefter att Sverige kommer att ansluta sig till pakten.

Men debattens vågor har gått höga. EMU-motståndarna har befarat att Sverige nu tvingas in i eurosamarbetet ”bakvägen”, medan regeringen menat att det är nödvändigt att Sverige går med.

Men vad handlar egentligen europakten om för svensk del? Varför allt detta rabalder?

Tja, det handlar faktiskt inte om att smyga Sverige in i EMU. Det handlar om att ge Sverige inflytande.

Europakten syftar till att säkerställa budgetdisciplinen hos euroländerna. Ett tak på 0,5 procent för budget­underskott slås fast i nationella lagar, där även en korrigeringsmekanism införs som automatiskt ska åtgärda alltför stora underskott. Icke-euroländer kan ansluta sig till pakten utan att omfattas av reglerna för budget­disciplin.

I dag finns en bred, blocköverskridande överenskommelse om Sveriges deltagande, och det är ett måste. Efter att Socialdemokraterna fått gehör för sina fyra krav, har de och regeringen kommit överens.

Och svenska väljare kan vara lugna. Europakten betyder inte att Sverige tvingas in i EMU ”bakvägen”. Inte alls. Ingen kan tvinga in Sverige i eurosamarbetet mot svenskarnas vilja. Att Sverige deltar i europakten kan bara få positiva konsekvenser, både för Sverige och för euroländerna.

Sveriges stabila statsfinanser är i dag ”bäst i klassen”, och vi har sedan många år genomfört det som EMU nu ska genomföra. Men Sveriges deltagande handlar framför allt om politiska signaler: att visa solidaritet med de euroländer som befinner sig i kris.

Det innebär också att Sverige kan delta vid förhandlingsborden, och få insyn i beslut som påverkar oss, oavsett om vi vill det eller inte. I dagsläget kan vi också dela med oss av våra erfarenheter av att få statsfinanser i balans. Det kan vi bara göra på ett trovärdigt sätt om vi faktiskt vill delta. Det går inte att stå utanför och säga ”se på oss, hur bra vi är”.

Men det kan även vara bra rent ekonomiskt att deltaga, eftersom bättre finanser inom euroländerna gynnar svensk export.

En viktigare fråga är antagligen om europakten kommer att fungera.

Den är definitivt ingen mirakelkur, utan kommer bara att verka på lång sikt. Men det gäller också att medlemsländerna visar att de menar allvar. Det är det enda sättet att få finansiell ordning och reda i de krisande länderna. Handling väger tyngre än ord, som alltid.