En spansk betraktelse

Text: Bo Pellnäs, Bo Pellnäs, är säkerhetspolitisk kommentator
Publicerad 9 juni 2012 20.32 Uppdaterad 9 juni 2012 20.36
Större eller mindre text

Gästkrönika.
Det stod bara två personer före mig i kön till hyrbilsfirman på Mallorcas flygplats. Efter en dryg kvart var det min tur, men damen i luckan konstaterade att hon nu måste stänga. ”No way!” sa jag med all den pondus en vithårig och sur gammal överste kan uppbåda. Hon blev inte imponerad. Järnjalusien drogs ner mitt framför näsan på mig. Det var bara att traska ut i ankomsthallen till framsidan av samma kontor.

Där stod sex människor i kö. En ensam tjänsteman med svettig panna och stressblanka ögon kämpade på i den trettiogradiga värmen. Framför mig köade en familj med en trött och varm treåring, som luftade sina innersta känslor. Alla förstod att här fanns en blivande operadiva i sopranfacket.

Mannen bakom disken gjorde då och då små utflykter efter utskrivna papper eller för att hämta nya pappersbuntar för att mata alla sina skrivare, som påminde om dem jag såg hos IBM i slutet av sextiotalet. Då användes de för att trycka resultat från körningar av stansade hålkort.

Varje kund fick underteckna fyra papper och snittiden från det kunden sa ”God afton” till dess han hade sina bilhandlingar i handen var 20 minuter. Bakom mig växte kön oavbrutet. Jag var nu lyckligt lottad med bara fyra före mig. Efter en timme och tre kvart kunde jag avtåga, dock utan nycklar. Dem skulle jag få i garaget.

Där satt en sömnig ung man, som berättade att den bil jag hade hyrt höll på att tvättas. Min försäkran att jag kunde köra en otvättad bil hade ingen effekt. Men till slut fick vi vår bilnyckel och i mörkret körde vi ut på den norrgående motorvägen.

Det som på flygplatsen i Palma tog drygt två timmar brukar hanteras på mindre än fem minuter på Arlanda. Man kunde lätt se att den spanska hyrbilsfirman hade en ledningsorganisation som var ointresserad av kundservice, moderna IT-hjälpmedel och sina anställdas arbetssituation. Nu var visserligen den kö där jag stod ett under av tålamod, men jag kunde lätt föreställa mig att den ensamme mannen bakom disken efterhand skulle drabbas av allt hårdare tillmälen från ursinniga kunder.

Jag berättar allt detta, för att det visar varför Sydeuropa har så stora ekonomiska problem. Enkel matematik ger vid handen att biluthyrningsföretaget Atesa behöver minst fyra anställda för samma arbete som ett svenskt företag klarar med en enda. I sin tur betyder det att lönekostnaden i relation till producerat resultat är högre i Sydeuropa än i norr.

Även om en inhemsk marknad kanske kan leva med en så låg produktivitet, är den ohållbar om man skall tävla på den globala marknaden och där kunna hävda sig. För den som har ögon att se med, blir uthämtandet av en hyrbil i Palma de Mallorca en pedagogisk lektion som förklarar åtminstone en del av Sydeuropas ekonomiska problem.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu