Halva internet kan straffas

Opinion

En jurist som utnämnt sig själv till Bildombudsmannen har på oklara grunder börjat kräva bloggare och sajter på pengar för att de har använt foton som är tagna av någon av juristens klienter. Tomas Gunnarsson med bloggen Genusfotografen råkade ut för detta när han i ett kritiskt inlägg analyserat fotovalet i Arlanda Express ombordtidning.

Artikeln publicerades 23 juli 2012.

Trots att kritiken var så välgrundad att Arlanda Express fick be om ursäkt hindrade det inte Bildombudsmannen från att håna Gunnarsson och skicka honom en dyr räkning med hot om domstolsprocesser ifall han inte betalade.

När det gäller skrivna verk finns det en omfattande citaträtt som tillåter att man kan kritisera, hylla och återpublicera stora delar av en text. Upphovsrätten för fotografier är extra skarp. Även om fotot inte håller verkshöjd är det ändå skyddat i 50 år, och det finns i princip inga gråzoner. Nyhetsbilder, produktbilder och semesterbilder är skyddade, vilket ibland har sina vettiga skäl, men som skapar orimliga situationer i den digitala verkligheten.

Om man gör en skarp tolkning av hur lagen kring upphovsrätt ser ut är det svårt att i några sammanhang på nätet ha någonting med andra bilder att göra än de man fotat själv. Tjänster som Pinterest som lyfter fram konceptuella bilder från olika hörn av nätet, personer eller grupper på Facebook som samlar roliga bilder, eller alla sorters foton av andras foton är egentligen problematiska. Om man inte vet helt säkert att en bild i alla led används med tillstånd av fotografen, kan man i princip bli skadeståndsskyldig. En situation som Bildombudsmannen hårdutnyttjat.

Lagstiftningen för upphovsrätt på nätet har inte hunnit med tiden. I det uppmärksammade målet kring sajten Piratebay dömdes till exempel Peter Sunde för att ha medverkat till att tillhandahålla länkar som kunde spåras till upphovsrättskyddat material. Hans nådeansökningsbrev berättar om en skakig rättsstat och en ansvarig polis som fick nytt jobb under pågående utredning – hos en av Piratebays motparter.

OS i London är ett arrangemang fyllt av liknande rättighetssnårigheter, och intrång i vad man får och inte får visa eller sända. Deltagarna får inte ha vilka kläder man vill, vissa saker får inte serveras, och vissa åsikter får inte yttras. För att kunna associera sig med de olympiska spelen krävs dyra licenser, och det räcker med att något uppfattas som OS-relaterat för att man skall råka ut för böter och förbud.

Hur god tanken än är med upphovsrätt behöver den förändras för att fungera i en digital verklighet. Kritisk journalistik eller uppskattande spridning mellan vänner borde inte innebära en risk för höga hotfulla fakturor eller juridiska straff. För skall man tolka det riktigt hårt, kan man nog i så fall bötfälla halva internet.