Toppstyrning tystar demokratin i Tomelilla

Det är feltänkt.

Resultatet kan bli det motsatta, av flera skäl.

När S och M gör upp bakom slutna dörrar sviker de sina väljare.

Ingen av de 2284 S-väljarna i Tomelilla kan rimligen ha röstat på Tina Bergström-Darrell (S) för att hon ska lägga partiets hjärtefrågor åt sidan.

Ingen av 1927 som röstade fram Magnus Björkman (M) till makten torde vilja att det som gör M till M ska stoppas undan i valstugearkivet fram till 2014.

Så urvattnad är inte den ideologiska debatten, ens på kommunal nivå. Väljarna borde kunna lita på att partierna efter valet agerar i enlighet med sina egna vallöften, slåss för dem, visar att de tar ansvar för det förtroende de har fått.

Från S-håll framhålls ofta hur svekfullt Miljöpartiet är, trots att de gröna – med undantag för åren i rikspolitiken som del i de rödgröna före valet 2010 – har som affärsidé att stå i mitten. Om S ser MP:s samarbete med allianspartierna som ett svek, hur ser man då på sitt eget samarbete med huvudmotståndaren, Moderaterna?

Allt detta har naturligtvis diskuterats när majoriteten bildades, borde ha diskuterats. Då borde man också ha insett svårigheten med samarbetet: hur det skadar förtroendet, hur det spelar oppositionen i händerna, hur det väcker missmod och misstänksamhet.

Att i detta samarbete ändå bestämma vem som ska tala med medierna i vissa frågor framstår därför som mindre välbetänkt.

Förtroendevalda borde värna den öppna debatten, det fria idéutbytet, och vädja till förnuft och politiskt förstånd i stället för att sätta ett yttrandeförbud på pränt.

När ledande politiker sedan har valt att internt eftersöka vem som ”läckt” uppgiften om avtalet eller till och med ”försöker skrämma folk till tystnad”, som en källa säger, kan man undra hur de ser på sin maktposition. Är valdagen och väljarna mest till besvär? Är medierna något som ska ”hanteras”? Tidigare kommunalrådet Margith Svensson (M) tycker att YA inte har något att göra med S och M:s interna regler, vilket sänder en märklig signal om en vilja att få styra vad som skrivs, hur det skrivs.

Tomelilla genomlider en svår mandatperiod. Den breda majoriteten vill styra utan att riskera för mycket ifrågasättande. Politisk debatt betecknas som ”käbbel” och tystas ner.

Allt detta lär ge återverkningar i valet 2014.