Här finns växtkraften

Det tog visserligen ett år för de byråkratiska kvarnarna i Simrishamns kommun att mala färdigt, en kamp om marken med grannen Branteviks åkeri uppstod, men till slut fick hon bygga sitt lilla kontorshus här. Planerna var större, tanken var att skapa ett hus med plats för många frilansare med olika inriktningar. Men de oroliga ekonomiska tiderna gjorde att Frida Jönsson tvekade och lugnade sig.

Tvekan är annars inget som tycks vara vägledande i den 32-åriga företagarens liv. För tio år sedan hade hon fast anställning på tryckeri, men ville något annat, något eget. Uppmuntrad av arbetsgivaren Ingvar Grafoson som gav henne de första uppdragen, rullade Frida Jönsson igång sin firma. Allt sedan dess har hon levt på den, i början med några tusenlappar i inkomst varje månad, på senare år med en omsättning som räcker till en bra lön och fortsatta expansionsplaner. Med ett nätverk av andra med specialkompetens inom reklam- och marknadsföringsbranschen levererar hon det mesta som rör företags och organisationers externa kommunikation.

Det spännande med Frida Jönsson är att hennes engagemang inte stannar där, vid den egna firman. Hon vill visa andra att det är möjligt att genomföra planer och drömmar utan att flytta från hembygden. Det går att starta och driva företag här. Det finns alternativ till att bli anställd, att flytta efter jobben till storstäderna.

Hos Gunnel Ottersen i nätverket Qlara för kvinnliga företagare i Simrishamn, fann Frida en likasinnad. Tillsammans tog de tanken vidare om att skapa en gemenskap för unga företagare. Tillväxtrummet var fött. Calle Rasmusson på privatfinansierade Incubator C i Ystad nappade på deras initiativ och gav ett första startkapital på hundratusen kronor. Med andra finansiärer – offentliga och privata – är nu projektet redo att sätta i gång på allvar. 24 personer med företagsidéer inom allt från äldrevård till alternativ energi ska delta. Det blir träffar, grupparbeten, internat, mentorer och förhoppningsvis också hjälp med att få tag på investerare och riskkapital.

I tider när det goda ordet entreprenörskap svärtas ned, representerar Frida Jönsson precis vad det ska stå för: vilja att åstadkomma förbättring, för egen del och för samhällets. Det finns ingen motsättning – det ena är det andras förutsättning.

Tyvärr är motståndet ibland svårt att övervinna. Företagsbyggarens otålighet bromsas ofta av byråkraters sega attityder. Där entreprenörssjälen ser möjligheter lägger paragrafryttaren hinder. Ändå måste de två mötas.

När politiker funderar på sin roll för att skapa en grund till nya företag är det där de måste börja. I förståelsen för att företagare är personer som tar risker, bedömer marknader och behöver snabba beslut innan möjligheten, lusten och kapitalet rinner ifrån dem. Vilka företag som blir långsiktigt livskraftiga kan inte politiker och tjänstemän veta, de ska inte sätta vissa framför andra.

Då blir politikernas uppdrag också klart: Det är inte stora prestigefyllda projekt som ska prioriteras när skattepengarna ska fördelas, kärnuppdraget är att ge individerna bästa möjliga grund att stå på för att utveckla sin potential. Skolbudgeten är den viktigaste investeringsbudgeten.

Visst kan ambitionen finnas att dra etablerade industriföretag till den egna orten, men det blir allt svårare att lyckas med och gör ofta att kommunen binder upp sig för stora investeringar. Det kan gå väl, men innebär också ett risktagande om det stora företaget förlorar sin marknad, får nya ägare som vill skära ner eller flytta. Att fokusera på möjligheterna för de många små företagen blir därför allt viktigare. Ystad, Tomelilla och Simrishamn kommuner stöder Tillväxtrummet. Det är bra. Men det krävs betydligt mer än så för att ställa om tänkandet, att få unga förstå att anställning inte är enda alternativet – man kan använda sin kompetens till att forma en egen verksamhet.

Fler Frida Jönsson behövs.