Nyttan med fri forskning

Det är ett stort vetenskapligt framsteg eftersom sjön varit avskild från omvärlden i miljontals år och därmed kan innehålla helt okända livsformer. Det går att diskutera nyttan av forskning som den här, men den kan ge värdefulla kunskaper och perspektiv på människans egen existens på vår jord. Den ryska borrningen väcker frågor om vart den vetenskapliga friheten kan leda och om nyttan av vetenskapen.

Efter att Astra Zeneca i förra vecka meddelade att man lägger ner sin forskning i Södertälje har tonläget varit högt. Svensk medicinsk forskning är hotad och regeringen gör för lite för att behålla kompetensen i landet, har det sagts i debatten.

Nedläggningen i Södertälje är allvarlig eftersom den slår både mot jobbtillfällen och svensk forskning. Men beslutet från Astra Zeneca följer en glasklar logik, man har inte fått ut tillräckligt med resultat från de omkring 1 100 forskare som är sysselsatta inom neuro­vetenskap. Medicinsk forskning är oerhört kostsam och till slut behövs det gångbara resultat för att man ska kunna fortsätta utvecklingen.

I stället för att se nedläggningen som ett hot mot svensk forskning bör man dra lärdomar av den. Vetenskap kan aldrig vara en isolerad företeelse från sin omgivning. Ett läkemedelsföretag som utvecklar nya mediciner måste till slut få ut dessa på marknaden. Ett liknande resonemang borde gälla för vetenskapen inom akademierna, den måste på sikt ge samhället någon slags nytta.

Även om Astras beslut ligger utanför svensk kontroll måste politikerna agera för att skapa ett bättre vetenskapsklimat i Sverige.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) ger på DN Debatt (9/2) sin syn på saken. Han vill ändra attityden inom den medicinska forskningen i Sverige och menar att vi måste lämna jantelagen bakom oss och verkligen satsa på de mest framgångsrika forskarna. Han vill också se en satsning på yngre talanger och att universiteten ska kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet. Tanken är att bättre kvalitet på forskningen ska stärka vår konkurrenskraft, vilket är helt nödvändigt för att säkra Sveriges framtid.

Björklund vill även ändra skattereglerna så att de i högre grad uppmuntrar innovationer, och upprepar Folkpartiets tidigare krav på slopad värnskatt. Det är en skatt som i hög utsträckning är en bestraffning på högre utbildning och är direkt kontraproduktiv för Sverige.

Det är bra att Björklund har konkreta förslag på hur attityderna kan ändras inom forskningen. Men troligen måste man gå djupare än så. I dag är avstånden för långa både mellan akademin och näringslivet och mellan vetenskapen och samhället. Därför bör man i högre utsträckning ta upp frågan vilken nytta vetenskapen har, utan att för den skull ge avkall på den frihet som forskarna i stor utsträckning åtnjuter.