Inga skånska dussinkommuner

Perspektivet är visserligen främst att bilda en ny storkommun i nordost: Kristianstad, Östra Göinge och Bromölla skulle med mer än 100?000 invånare kunna garantera framtida välfärd och en hög servicenivå åt alla. Men tanken är gränslös.

Argumenten för en ny omgång kommunsammanslagningar är desamma som för att bilda en storregion: Ekonomin, kompetensen, effektiviteten. Skatteunderlaget är inte lika tryggt i Perstorp som i Vellinge. Byråkratin tycks bara bli dyrare.

Svårigheten är det mentala motståndet. Uppfattningar om att det skulle vara en demokratisk förlust med större kommuner och färre förtroendevalda. Så behöver det alls inte vara. Viktigare än en viss kvantitet politiker är hur demokratin fungerar i praktiken. Gång på gång har det konstaterats att fullmäktigeförsamlingarna är överbefolkade. Aktiviteten är begränsad till en mindre del av de förtroendevalda. Den egentliga makten ligger i kommunstyrelsernas slutna rum.

Utöver att införa kommunal parlamentarism, som också i praktiken skulle lägga makten i fullmäktige – och öka transparensen, finns det mycket som talar för att varje ledamot borde få mer att säga till om.

Också hur demokratin organiseras bör granskas. Dialogen och kontaktytorna mellan valda och väljare är inte likadana i dag som under 1970-talet, då den senaste stora kommunreformen genomfördes. Byastämmor fyller ett visst behov, men när IT har påverkat hur samhället i övrigt ser ut finns det inte anledning att konservera just den sektor som borde vara mest förändringsbenägen. En levande självstyrelse bygger på engagemang, inte cementerade strukturer.

Till ytan är inte Skåne större än att en kommun skulle klara uppgiften. De geografiska avstånden är korta. Till invånarantalet är utmaningen större. 1,2 miljoner skåningar i en kommun är för många. Kommunpolitikerna ska trots allt stå närmare väljarna än vad riksdagspolitikerna gör. Det handlar också om frågor på den lägsta av de politiska nivåerna; de som ligger allra närmast invånarna.

Men i princip är det inget som hindrar att Skånes 33 kommuner minskar i antal med två­tredjedelar. Ett dussin kommuner skulle räcka. Det skulle stärka förutsättningarna i nordost lika mycket som i Mellanskåne, på Österlen eller Söderslätt.

I stället för att riskera en utveckling mot alltfler dussinkommuner är skåningarna i behov av kommuner som klarar av att säkerställa kvalitet.