Hala utförsbanor i Ystad

Oppositionsrådet i Ystad, Kent Mårtensson (S), menar att konsulten förklarat vad som behövs för att locka äventyrslystna badare till anläggningen. Det kommer säkert att bli jättehäftigt och glädja många barn – precis som Tosselilla gör. Men är det ett kommunalt uppdrag?

I det nya arenaområdet är insatsen satt till 500 miljoner kronor, slutnotan kan bli högre. Kalkylen är osäker. Utveckling av räntor, intäkter från anläggningen (entréavgiften till badet kan bli 70 kronor) och kraven på underhåll gör det svårt att bedöma vad de årliga kostnaderna slutligen blir. De kan bli lägre, de kan bli högre. Och utvecklingen av kommande års skatteintäkter gör det svårt att bedöma hur tungt det blir att klara avbetalningarna. Det man kan konstatera är att Ystadspolitikerna är beredda att lägga en stor risk på invånarna, en skuld på en halv miljard kronor. Beräkningarna talar om årliga kostnader på runt 45 miljoner kronor. Som jämförelse är kulturnämndens budget 25 miljoner kronor om året.

Ystads kommun har inte klarat underhållet av de tidigare anläggningarna. Och vad händer med en badanläggning efter 10-15 år? Hur länge håller dragningskraften till de nya vattenrutschbanorna? Tre år? Fem år? Tio år? Eller ska kommunen då utveckla sitt äventyrsföretagande med nya attraktioner?

Finansieringen är inte klar, lån som betalas med en kraftig skattehöjning och nedskärningar inom kommunens kärnverksamheter är huvudspåret. Nu senast är det hemtjänsten som får en så snål budget – motsvarande en neddragning på tio tjänster – att socialnämndens ordförande Karin Olsson Lindström (FP) blir rädd för den.

Kent Mårtensson har rätt när hansäger (YA 10/2): ”Femklövern verkar inte alls förhålla sig till verkligheten när man i det här läget drar ner på hemtjänsten”. Hur sedan Mårtensson – som tycks ha pengar till allt och alla överallt – förhåller sig till verkligheten är en annan fråga.

Folkpartiet, som kritiserar äventyrsbadsdelen, borde fundera på om det är rimligt att fortsätta ingå i en koalition som tar lättvindigt på ansvaret för Ystads kommuns ekonomi och kvaliteten i kärnverksamheten. Kommunpolitikerna ska i första hand koncentrera sig på att investera i sådant som äldreboenden, skolor och förskolor – inte på vattenrutschbanor.

Drömmarna om en fin arena och äventyrsbad är inte fel. Men om det är någonstans som budgetramarna ska sätta gränsen så är det i den typen av verksamheter. Inte i hemtjänsten, som verkligen är behovsstyrd.

Alternativen är flera. Kommunen kan satsa hälften av pengarna – motsvarande vad som fanns i långtidsbudgeten – och öppna en fond där Ystadsbor och företag får sätta in pengar för skapandet av den arena man vill ha. Låt idrottsklubbarna och andra föreningar utifrån en given budget komma fram till en gemensam lösning på vilka typer av hallar som ska prioriteras, och vad de själva är beredda att hitta finansiering till för att tillfredsställa extravaganser. Bjud in entreprenörer inom turistbranschen för att undersöka möjligheten att driva ett kommersiellt äventyrsbad i Ystad. Låter det svårt? Det ska det vara. 500 miljoner kronor är en respektingivande summa för en kommun med 28 000 invånare. Att direkt ur kommunkassan finansiera något som bara en del av befolkningen återkommande kommer att ta del av är orimligt. De som gärna vill ha anläggningarna bör därför också visa det genom en större insats.

Att dra ner på hemtjänst och underhåll av lekplatser för att klara 500-miljonersbygget är en ytterst märklig politisk prioritering. Och kom ihåg: Det finns en investeringsbudget som är viktigare än alla andra – skolbudgeten. Det är genom den och andra tidiga sociala insatser som de barn och ungdomar som har sämst förutsättningar ska få en rimlig chans att jämna ut oddsen. Där ska Ystad sikta in sig på att vara bäst. Annars slutar det med ett rejält magplask.