Opinion

Vinsten med övervinsterna

Opinion Artikeln publicerades

Dagens Eko avslöjade i torsdags att flera privatiserade dagis i Stockholm dragit in miljonvinster samtidigt som de nya ägarna tagit över från kommunen på mycket förmånliga villkor. Indignationen stod högt i tak när såväl börsanalytiker och forskare som oppositionspolitiker tävlade i fördömanden och förbudsrop.

Upprördheten är givetvisberättigad, åtminstone ytligt sett. För visst borde det inte vara ok att köpa ett kommunalt dagis för ett par hundra tusen kronor, omvandla det till aktiebolag för att året efter kamma hem en vinst på över en miljon kronor före skatt. Lägg därtill att omsättningen på de granskade förskolorna legat under tio miljoner och vi pratar om en avkastning på uppemot 15 och 20 procent. Enligt Ekot har Stockholms kommun sålt av ett trettiotal förskolor för sammanlagt enbart tre miljoner kronor.

Simrishamns kommun fick berättigad kritik för några år sedan när en planerad privatisering av grönyteskötseln kostade mer att administrera än vad själva arrendet sparade in. I slutändan var det alltså bara konsulten som rett ut vem som skulle få själva jobbet som tjänade på saken. Så ska det självklart inte se ut och det stod klart att privatiseringen därmed skett av ideologiska och inte av ekonomiska skäl. Samma tänk tycks ha legat till grund för avknoppningen av förskolorna i huvudkommunen. En rörelse som drar in nästan två miljoner i intäkter är självklart värd mer än några hundra tusen.

Men den efterföljandedebatten och det skrikiga tonläget från Socialdemokraternas "välfärdstalesperson" Ylva Johansson ledde fullständigt fel. Tvärt om visar den uppdagade påstådda girigheten bland några privatdrivna dagis på ett allvarligt systemfel – bland de kommunala förskolorna.

För ponera att Stockholms stad sålt ut de aktuella förskolorna för 1,5 miljoner kronor i stället för 150 000. Med en försiktigt beräknad genomsnittlig ränta på fem procentenheter skulle det innebära att kapitalkostnaden för det privata dagiset hamnade på 75 000 kronor årligen. Eftersom vi pratar om "övervinster" på mellan en halv och en och en halv miljon kronor skulle inte heller en kraftig ökning av avknoppningspriserna egentligen påverka resultatet nämnvärt. Däremot visar vinstförmågan i de aktuella privatdrivna förskolorna på att man kunnat hushålla mycket väl med inkomsterna. Och det är ett förhållande som verkar ha försvunnit totalt i debatten. För att inte tala om att den borde ge de ansvariga i den kommunala dagissektorn i Stockholm stora skälvan. För vad några driftiga privata dagis lyckats med är att skapa ett rejält överskott i en verksamhet som på annat håll anses gå plus minus noll. Skolpengen är trots allt baserad på vad de kommunala förskolorna får.

Mig veterligen har de privataförskolorna i Stockholm inte utmärkt sig för att ha sparat bort vare sig kvantitet eller kvalitet i verksamheten. De verkar under samma regler och riktlinjer som de kommunala och utsätts förhoppningsvis för samma kontroller och kvalitetskrav som kommunens egna.

Den enda rimliga slutsatsenav veckans debatt kring "övervinsterna" borde därför vara hur de kommunala förskolorna i n t e förmår går runt på lika lite pengar som de privata. Därom är det emellertid för närvarande mycket, mycket tyst.

Vilket är synd. För genom att påvisa mycket höga vinster i några fall har Ekot gjort Stockholms kommun en ovärderlig tjänst genom att påvisa hur några få driftiga personer relativt enkelt kan spara uppemot 20 procent i en verksamhet som kanske omfattar bortåt en tredjedel av hela den kommunala budgeten.

Fast det är klart. Om diskussionen i stället hade inriktats på detta från början hade nog inte Ylva Johansson varit så frustande indignerad och förbudsvillig. På den kommunala lunken görs som bekant ingen valrörelse.

Men ohemula vinster i välfärdsindustrin – där finns alltid pipor att skära i vassen.