Rörum

Dokumentärfilmare på plats i Rörum

Rörum Artikeln publicerades

Flerfaldigt prisbelönte dokumentärfilmaren Peter Gerdehag har parkerat sin husbil på Åkesholm i Rörum. Han går i väntans tider. Vilken stund som helst kan polisen dyka upp för att hämta gårdens djur och ögonblicket ska fastna på film.

Bondens tid på jorden, Hästmannen, Kokvinnorna, Landet som inte längre är. Flera av Peter Gerdehags filmer har visats på tv den senaste tiden och flera av dem har renderat honom kulturpriser och filmpriser.

– Det var när jag gjorde Hästmannen som det gick upp för mig att allt inte står rätt till. Staten framstår som en gangster, en outlaw, säger Peter Gerdehag.

– Det är kanske så filmen ska heta. Staten som outlaw. Det låter bra.

Han är i full färd att zooma in Kent Olsson som står inne hos kossan Roland och hänger på inredningen.

Sonen Per-Ola Olsson kommer med ett stort fång hö och när Roland går och äter ligger hennes kalv kvar i halmen. Som vore det en idyll. Men det är allt annat.

– Det är rent för jävligt, suckar Kent Olsson.

Efter nära 10 år av förelägganden med krav om förbättrad djurhållning fick han 2010 djurförbud. Djuren omhändertogs, men köptes tillbaka av sonen. Nu har även sonen samlat på sig förelägganden som enligt länsstyrelsens räcker till ett omhändertagande. I måndags kom polisen för att hämta alla djuren, men omhändertagandet fick avbrytas på formella grunder. När Peter Gerdehag fick veta att ett omhändertagande kunde vara nära förestående avbröt han semestern på Gotland och for till Rörum.

Han är i full färd med en uppföljande film om Hästmannen. Filmen där far och son Olsson är med bygger på sex olika lantbrukares erfarenheter av kontakter med djurskyddet

– Hästmannen gick i bräschen. Normalt brukar dessa människor gömma sig för att slippa hamna i lokaltidningen. Inspektionerna blir fler och fler och tillsynsavgifterna dyrare och dyrare. De viker sig och dör. Men Hästmannen berättade och folk började genast ringa till mig.

Peter Gerdehags uppfattning är att djurskyddet i Sverige inte fungerar som det borde. Kritiken mot djurskyddsinspektörerna är svidande och han skräder inte orden.

– Hade fallen hanterats som brottmål hade saken varit en annan. Kraven på bevis hade blivit strängare. Och hade djurskyddsinspektörerna gjort de det skulle – inspektera, informera och diskutera – hade omhändertaganden aldrig behövts. Som det fungerar nu är det ett hot mot rättssäkerheten.

En motbild vill han gärna ge i sina filmer.

– Men det är inte lätt. När jag har frågat länsstyrelserna ställer ingen upp på intervjuer.

Kent Olssons egen uppfattning är att den flitiga granskningen av hans och sonens verksamhet är en hämdaktion.

– Jag har sagt ofördelaktiga saker om kommunen när jag var förtroendevald. Det jag nu utsätts för är en hämndaktion sedan dess. Det har ingenting med djurhälsa att göra. Det är mig de är ute efter.

Kent må ha farit illa, men är allt annat än en bruten man.

– Jag ska vinna. Jag ska begära resning i alla mina ärenden och jag ska tillbaka till noll. Mitt djurförbud ska hävas. Jag har rätt.