Det politiskt korrekta mörkret

Glödlampan är sannolikt den viktigaste mänskliga uppfinningen sedan hjulet. Elektriskt ljus har frigjort människan från dygnsrytmens slaveri och gjort oss oberoende av dagsljus. (För att inte tala om vad den betydde för valarna. För även om många arter än idag fortfarande är hotade befann de sig strax före Edisons uppfinning befann på randen till fullständigt utrotning eftersom de utgjorde den huvudsakliga råvaran till lampolja.)

Särskilt här i Norden med de långa mörka vintrarna är det svårt att föreställa sig tillvaron som den en gång såg ut före elektriciteten. Läsning, studier, kontorsjobb och inomhusarbete har underlättats med dess hjälp. Det är därför svårsmält att vi ska förledas till tron att en frivillig mörkläggning ska uppfattas som någonting positivt.

Världsnaturfonden WWF, ett multinationellt företag med naturvård som affärsidé och upphovet till kampanjen, konstaterar i ett käckt email till media att länder som Chad, Guatemala och Nicaragua nu anslutit sig till manifestationen som, antyds det mellan raderna, ska rädda jorden för framtida generationer. Annars skulle man kunna tänka sig att människorna i utvecklingsländer som de ovan nämnda borde glädja sig åt att kunna lysa upp sina enkla tjäll med hjälp av detta rationella hjälpmedel.

Gratistidningen Metro vittnade i veckan hursom en duktig pojke på ett dagis i huvudstaden lärt mor och far att släcka efter sig och därmed spara på såväl energi och planeten. För säkerhets skull hade personalen också genomfört en "strömfri dag" med barnen, där det uppväxande släktet fick lära sig att laga mat med gasol utomhus i stället för på den vanliga elspisen inne.

Självklart är det bra om ungarna i Stockholms innerstad får lära sig hur man kan klara sig i situationer utan elektricitet – det finns trots allt en liten men dock sannolikhet att de någon gång i framtiden befinner sig i strömavbrottens Småland och Österlen någon enstaka gång i livet. Men med tanke på att i princip all elektricitet i riket är fullståndigt koldioxidneutral, kommen från kärn-, vatten och vindkraft som den trots allt är, borde vi tillsammans med det uppväxande släktet i stället glädjas över att vi har tillgång till denna utomordentliga och billiga (nåja) energikälla.

Givetvis hör Simrishamn till en av de över hundra svenska kommunerna som anslutit sig till denna årliga förnuftsvidriga mörkerspridning. Det må så vara. För lyckligtvis arrangeras i kommunen den klart mer av strålglans präglade och ljusstarka arrangemanget "Österlen lyser" någon vecka före advent vart år.

I kväll slocknar ljusen runtom i landet. Det kan – så här dagen före sommartidens införande och ljusets återkomst – få en att längta till november för mindre.