200 år med Ehrnbergs läder

Simrishamn Artikeln publicerades

I år är det 200-års jubileum för Ehrnbergs läderfabrik. När fabriken var som störst präglades hela Simrishamn av industrin och dess ägare.

-Ehrnbergs läderfabrik var väldigt viktig för bygden. Det fanns ett socialt tänkande som gjorde att arbetarna till exempel kunde köpa hus med hjälp av lån som fabriken gick i borgen för, berättar Johani Berg.

Han arbetade själv för Ehrnbergs läderfabrik innan verksamheten lades ner och är numera aktiv i föreningen som driver garverimuseet i Simrishamn.

Här kan man lära sig mer om garvning och historien bakom Ehrnbergs läder. Det hela började 1808 när en viss Jonas Rörbäck startade ett litet garveri i Simrishamn. Han tog emot hudar från den kringliggande landsbygden och beredde dem till läder.

Verksamheten var småskalig och det var först i slutet av 1800-talet som fabriken fick sin första stora expansion.

Då hade Alfred Ehrnbergs gjort en lång gesällresa genom Europa och låtit sig inspirera av nya idéer. Efter två års resa genom Danmark, Tyskland, Österrike och Italien kom han hem och moderniserade läderfabriken. Under Alfred Ehnbergs tid började man bland annat att använda elektricitet och ångkraft, vilket revolutionerade verksamhet och lade grunden fabrikens storhetstid under 1900-talet.

Som mest arbetade 660 personer på fabriken, vilket gjorde Ehrnbergs till den dominerande arbetsgivaren i området.

John Olsson arbetade för företaget i 20 år fram till nedläggningen:

- Jag arbetade på planeringsavdelningen, men först fick jag prova på att arbeta på alla avdelningarna för att lära känna fabriken, berättar han.

Den värsta arbetsplatsen på fabriken var råvarulagren. Hudarna som skeppats från Argentina hade ibland börjat ruttna. Stanken var så förfärlig att en ovan kunde svimma av lukten.

- Men annars var det en alla tiders arbetsplats. Vilka julfester vi hade, suckar John Olsson. Jan Ehrnberg minns sin far Gösta, som var den sista Ehrnberg som drev fabriken:

- Min far var mycket arbetsam och han reste mycket. Fabriken köpte in mycket hudar utomlands och han blev president i den internationella garveriföreningen, berättar Jan Ehrnberg.

Själv ville han inte bli garvare utan valde en teknisk utbildning.

- Far blev lite besviken när jag inte ville ta över fabriken. För att locka mig att arbeta åt företaget frågade han om jag ville bygga upp ett garveri på Irland, berättar Jan Ehrnberg.

Det erbjudandet kunde han inte tacka nej till och på det viset hamnade ännu en Ehrnberg inom garveribranschen.

I dag lever Jan Ehrnberg dock i Barcelona och kan se tillbaka på en lång internationell karriär där hudar och läder inte alltid har stått i centrum.