Buhres har blivit en del av Kivik

Jörgen heter Svensson och är chefredaktör på Ystads Allehanda. Han har kommit på att jag, som jobbar på YA:s systertidning Kristianstadsbladet, ju bor i Kivik och han vill att jag ska försöka ta en bild med mobilen.

En snabb påklädning senare och med fickorna fulla av fotograferingsalternativ traskar jag ut över det igenfrusna slasket på gatan. När jag raskt går de 500 meterna mot hamnen slås jag av att det inte luktar brandrök alls. Kanske är det inte så farligt ändå? Kanske var de rapporter jag fått via mobilen överdrivna?

Men när jag kommer närmare inser jag att den information jag fått stämmer allt för väl. Redan ett par kvarter från hamnen ser jag att himlen nere vid Buhres färgats orange. Och det är inte sken från gatlampor.

Buhres är inte lika förknippat med orten som Kiviks marknad, men visst har namnet blivit en del av Kivik. Det är Piraten, Kiviks marknad och Buhres. Och inte bara för Kiviksborna, utan även för simrishamnare, Österlenbor, skåningar, ja kanske till och med för många svenskar.

Nu står vi där, jag och ett stort antal Kiviksbor, och vi är mest tysta. Någon skakar på huvudet, men de flesta tittar bara rakt mot lågorna och tiger. I somras gick min familj förbi Buhres nästan varje dag på väg till lekplatsen eller stranden. Nu står bara skelettet kvar av den gamla delen och senare på förmiddagen kommer elden även att äta sig in i de nyare delarna av byggnaden.

Televinken lärde mig i unga år att gå åt andra hållet när brandbilen kommer. Mitt yrke har en arbetsbeskrivning som säger det motsatta. Mitt jobb denna morgon är att ta några foto till YA:s webb. Tar tio till tolv bilder och följer sedan Televinkens råd och låter räddningstjänsten jobba i fred.