Såg dottern förändras
av haschmissbruket

Mamman framför mig är en helt vanlig mamma. En välutbildad, heltidsarbetande kvinna med familj och framtidsdrömmar. Fast hennes dröm är av ett annorlunda slag.

– Jag vill se min dotter le igen. Känna glädjen i livet.

Pia heter egentligen någonting annat men vill inte figurera med sitt riktiga namn av omtanke om sin dotter som vi kan kalla Eva.

Det hela började när Eva var 13 eller 14 år gammal.

– Jag vet ju inte säkert, säger Pia.

Hon märkte hur Eva började förändras.

– Min dotter blev aggressiv och började vistas allt mer utanför hemmet. Hon fick nya kompisar som jag aldrig träffat. Hon var ständigt på väg ut, berättar Pia.

Problemen fortsatte med att Eva började missköta skolan och var trött på mornarna.

– Det var allmän oreda. Saker försvann. Och hon som varit så ordningssam.

Och Pia anade inget ont.

– Jag trodde det var puberteten. Jag hade ingen erfarenhet. Själv var jag en snäll tonåring och mitt and-ra barn var det inga problem med.

Så kom ångestanfallen. Eva ville inte gå till skolan. Hon hyperventilerade och var helt förtvivlad.

Den spirande misstanken hos mamma tog allt fastare former. Hon tog tjuren vid hornen och konfronterade sin dotter med sina misstankar. Eva förnekade.

– Jag bokade till och med tid för drogtest. Men det var negativt.

Först efteråt uppdagades att Eva haft med sig ett urinprov från någon annan och lämnade det i stället för sitt eget. Ett nytt test gjordes men även det visade sig vara negativt.

– Jag andades ut, berättar Pia.

Men bara för en stund. Problemen fortsatte och den obevekliga sanningen gick upp för Pia. Hennes Eva var haschmissbrukare och hade det senaste året rökt på dagligen.

Plötsligt var familjen ett fall för socialförvaltningen. När ett minderårigt barn använder narkotika blir det automatiskt en utredning

– Vår lämplighet som föräldrar ifrågasätts. Det känns konstigt. Även om jag förstår.

Idag går Eva på rådgivning och säger till sin mamma att hon vill sluta. Hon inser själv att det är ett problem.

– Vi kan prata. Även om jag får utstå mycket ilska och våldsamma vredesutbrott. Jag brukar försöka tänka att det är den där andra Eva som är arg. Inte den vanliga Eva.

Pia lägger massor av tid på att hjälpa.

– De egna ambitionerna får man lägga åt sidan. Nu är det Eva som gäller, säger Pia.

Hennes andra barn är åren äldre än Eva. Barnet klarar sig bra både i livet och i skolan.

– Det är min ljuspunkt. Jag försöker glädjas över det.