Arkeologer: Österlens
fornfynd nonchaleras

De fyra arkeologerna som tidigare kritiserat att hällristningarna inte undersöks närmare är inte emot att bostäderna byggs, men anser att området som har flera kända lämningar i grannskapet borde undersökas bättre. Ett krav som kultur- och fritidsnämnden i Simrishamn ställt sig bakom.

Länsstyrelsen inställning att "släppta ytor är släppta" och att det är osannolikt att det finns fler fornfynd i området upprör arkeologerna.

– Att man hittat nya hällristningar skulle ha räckt för att gå vidare med en större utgrävning för att avgränsa hällarna och undersöka ytorna omkring dem ordentligt. Man kan inte se ristningarna som en isolerad företeelse. De ingår i ett större sammanhang tillsammans med samtida bebyggelse, offerplatser och gravar som är kända sedan tidigare, säger Björn Nilsson, arkeolog vid Riksantikvarieämbetet och boende på Österlen.
Han och hans kollegor menar att det som skett i Brantevik är en del av ett större problem.

– Länsstyrelsen har särbehandlat Österlen och dess fornlämningar under lång tid. Det är väldigt olyckligt.

Senast det var en särskild undersökning på Österlen var 2000 i Järrestad. En utgrävning som satte det lilla samhället på kartan. En rikt utrustad skelettgrav från senare delen av 300- talet hittades, liksom spår av hallbyggnader, brunnar och verkstäder från 500-talet till 1000- talet efter Kristus. Även tidigare spår fanns, i form av hus från bronsåldern och stenåldern och flera gravar

– Jarlens hall i Järrestad är någonting arkeologer refererar till långt utanför Sveriges gränser, säger Björn Nilsson.

Sedan dess har ingenting hittats som enligt länsstyrelsen förtjänat en noggrannare undersökning.

– Och då har det ändå exploaterats en hel del i trakten. Många av Österlens fornminnen har schabblats bort, säger Björn Nilsson.

Arkeologerna menar att där man kan förvänta sig fornlämningar av en viss typ borde en expert på området leda undersökningen.
På Österlen beviljar länsstyrelsen också frikostigt ingrepp i fasta fornlämningar. Exploatören uppmanas att själv leta efter mörkfärgade gropar, sotfärgade jordlager, skelettdelar, eldstäder, och stenpackningar.

– Jag undrar bara vad man ska med flera års studier om man bara behöver en lista från länsstyrelsen för att kunna fungera som arkeolog, säger Björn Nilsson sarkastiskt.

Kritiskt granskande välkomnas men hellre i direkt dialog än via media menar Mats Riddersporre som är chef för länsstyrelsens kulturmiljöenhet och har följt turerna runt de nyfunna hällristningarna i Brantevik. Att det finns en kritik mot hur ärendet hanterats är han väl medveten om.

– Det är fantastiskt att man hittat nya hällristningar och det finns all anledning att överväga hur man ska hantera en sån här situation.

– En avgränsning av fornlämningsområdet är gjord och nu ska en rad professionella överväganden göras innan man bestämmer hur de "nya" ristningarna ska behandlas i framtiden.
Arkeologerna menar dock att en utökad undersökning borde göras i området.

– Där går våra uppfattningar i sär. Jag anser att vi har tillräcklig kunskap dokumenterad.

De fyra österlenarkeologerna menar att hällristningarna i Brantevik bara är droppen som fått deras bägare att rinna över. Enligt dem har Österlen blivit styvmoderligt behandlad i tio år.

– Jag tycker det är utmärkt att man kritiskt granskar vår verksamhet. Jag hoppas att man kommer till oss redogör för sin utredning, säger Mats Riddersporre.

– De kan ju ha rätt. Eller fel.

En av de saker som arkeologerna slår ner på är att länsstyrelsen ofta litar till anmälningsplikten. Man beviljar tillstånd för ingrepp i fornlämningar och uppmanar exploatören att i enlighet med Kulturminneslagen anmäla eventuella fynd.

– Vi hanterar ärenden på en skala från mycket triviala ingrepp till komplexa. När det rör sig om ett litet ingrepp kan vi inte belasta en privatperson eller verksamhetsutövare med allt för stora krav eftersom det kan bli mycket dyrt i förhållande till den kunskap som eventuellt kommer fram.
En annan del av kritiken är att länsstyrelsen ofta anlitar samma entreprenör när man väl kräver en utredning – Wallin Kulturlandskap och arkeologi.

– Vi anser det är en pålitlig entreprenör och har förtroende för honom liksom för andra aktörer vi anlitar.

Enligt Mats Riddersporre kommer kritiken mot länsstyrelsen inte att falla platt.

– Jag vill först ha Brantevik på plats. Sen tar jag gärna en diskussion med arkeologerna. Tar inte de kontakt med oss ska vi kontakta dem.