Kvinnan som älskar att skramla med bössan på stan

– Jag kunde ju inte gå här helt verksam och bara vänta på dej så jag passade på att sopa upp lite bös från blomman här.

Säger hon och greppar skyffel och sopborste när hon har välkomnat vid dörren. Ty så är det med Ebba Andersson; hon är en sällsynt engagerad människa som alltid har något för händer och hon lämnar aldrig sitt arbete halvgjort.

Ebba Andersson är uppväxt i ett lantbrukarhem på Lundaslätten och där var hon allra helst ute med sin far på styckena i någon traktor.

– Det var ju inte lika roligt att vara med mamma. Då fick man bara damma!

Den sysslan tillhörde uppenbarligen inte favoriterna. Men i yrkeslivet blev det något helt annat. Ebba Andersson hade läshuvud och tog studenten och efter det valde hon en farmaceutisk bana. Hon valde dock inte som de flesta män, att bli apotekare, utan som merparten av sina kvinnliga studiekamrater och blev receptarie.

– Jodå, jag blev pillertrillare. Det var ju det man gjorde på den tiden, trillade piller, blandade mediciner och stoppade magnecyl i små pappaskar.

Att hon hamnade i Simrishamn var ren slump. Hon bodde i Trelleborg och det var bara i Simrishamn det fanns elevplatser.

– Jag kom hit fredagen den 13 januari 1956 och fick plats på Apoteket Lejonet.

Under elevtiden hände det sig att hon gick på dans på hotell Svea med arbetskamraten Rittva. På en "eftersittning" såg hon den unge mannen Ingvar Andersson för första gången.

– Men han såg inte mig...

När kompisen skulle flytta för att gå i skolan ärvde hon en svart dansklänning, en vit nylonrock; "det var väldigt speciellt fint på den tiden med nylon, då när alla andra hade bomullsrockar", och så tog hon över henens uppdrag som kassör i unghögern.

– Där fick jag en räkning på hundra kronor och jag hade inga pengar i kassan utan måste fråga ordföranden till råds. Han jobbade hon sin far på skeppsbutiken.

Mötet följdes av flera träffar och ljuv musik uppstod:

– Fast jag har förstås aldrig varit musikalisk.

Efter förlovningstid, då Ebba Andersson bodde mer än ett år i Stockholm och avslutade studierna, stod det inte länge på förrän det blev bröllop. 1959 skrevs det året då Ebba bytte ut efternamnet Olsson mot Andersson. Tre år senare kom den förstfödde; Hans-Ingvar:

– Jag hade ju fast jobb på apoteket och då fick man fyra månaders fritt från jobbet, med ersättning. Tack vare att mor och far flyttade efter mig hit fick jag barnvakt och kunde fortsätta att jobba.

När Johan kom som nummer två 1965 var ledigheten ett halvår. Göran kom 1968 gällde samma men då fick hon ledigt utan lön ett halvår till mot att hon jobbade om semestern.

Så nog har det blivit bättre för kvinnor som väljer barnafödande. Då var det inte så mycket att be för. Ebba Andersson fortsatte att jobba. Via Unghögern kom hon i kommunpolitiken och satt under en period i socialnämnden.

– Gudrun Schyman och jag satt samtidigt. Hon var och är en mycket skärpt kvinna.

På tidigt 80-tal kom hon in i kyrkopolitiken.

– Inte så konstigt att jag är kristen. Jag gick i söndagsskola tills jag konfirmerade mig!

Ebba Andersson är en känd profil på stan. Här han hon gått och skramlat med sin bössa till varje Lutherhjälp. Hon var Lutherhjälpsombud under 20 år.

– Det var det roligaste av allt, att gå på stan och prata med folk. Det var ju en välgärning också; att samla pengar till bättre levnadsvillkor för andra.

– Nu har man ju bytt namn till "Hela Världen". Det känns lite konstigt, för mig är det en veckotidning som inte ens var särskilt bra.

Under 20 år har hon varit ordförande i Simrishamns Kyrkliga Arbetsförening men något handarbete har hon aldrig haft.

– Jag förbereder möten och föreläsningar och annat och där handarbetar man inte. Det är förresten ingen som vill köpa broderade dukar på auktion längre. Man betalar hellre hundra kronor för ett grovt bröd och kanske bara hälften för en duk som tagit en månad att sy.

Att saker förändras vittnar även medlemsskaran i arbetsföreningen om. Av drygt hundra medlemmar är i vart fall tio män. De anslöt sig 2002 så en och annan fågelholk hoppas hon på till auktionerna.

Kvinnodagen har hon aldrig firat men hon har heller aldrig missat att den inträffar. I kväll ska hon på Armélottorna och lyssna på föreläsning om tre historiska kvinnor som lämnat spår på Österlen.

Ebba Andersson går på möte med kvinnliga vännerna. Och maken Ingvar Andersson? Honom lider det ingen nöd på heller; han är bjuden på herrmiddag.