Från egen psykos till hjälp åt andra

Hjärnkoll är en nationell kampanj med syfte att sprida kunskap och vinna acceptans med hjälp av attitydambassadörer. En av dem är Maria Samuelsson.

Maria Samuelsson har diagnosen bipolär, eller manodepressiv som det kallades tidigare. Hon har erfarenhet av utbrändhet, depression, psykos och att vara inlagd på psykiatrisk avdelning.

– Men jag driver en egen butik, är konsulent för Viktväktarna, jobbar som massör och jag lever ett "vanligt" liv, säger hon. Trots att jag varit inlagd.

Sina erfarenheter ska hon nu sprida via föredrag till alla som vill lyssna. Myndigheter, företag, föreningar och arbetsgivare.

Maria Samuelsson säger själv att hon inte känt av så mycket fördomar. Att hon ändå vill engagera sig i kampen för förändrade attityder mot psykisk ohälsa har en annan botten.

Ett hektiskt liv i IT-branschen ledde henne rakt in i utbrändhet. Året var 1999.

2006 gick hon in i en psykos och hon hamnade på psyk. Året därpå fick hon sin diagnos.

– Att "bli inlagd" anses av många som något skamligt. Men genom att berätta om mina erfarenheter vill jag visa att man kan leva ett givande liv även om man legat på psyk. Vem som helst kan hamna där.

Att vansinnesdåd och allvarliga brott ofta kopplas till psykiska sjukdomar underlättar inte attitydambassadörernas arbete.

– Man behöver ju inte vara farlig bara för att man är psykiskt sjuk.

De "fördomar" Maria Samuelsson möter är snarare av det omtänksamma slaget.

– Min omgivning är rädd för att jag ska bli dålig igen. De tycker att jag borde ta det lugnare. Men jag tror inte att jag är som jag är för att jag varit psykiskt sjuk. Det ligger i min personlighet att ha många bollar i luften.

Fördomarna bottnar generellt i okunskap. Trots att färsk statistik visar att en fjärdedel av landets befolkning lider av psykisk ohälsa.

– Bryter man ett ben får man gips. Det vet alla. Men hur lagar man någon med psykiska problem?

Trots att psykisk ohälsa är vanligt är vi dåliga på att prata om våra problem.

– Kommer någon med gips frågar alla hur det är. Det syns ju att något är fel. Om man lider av psykisk ohälsa syns det inte alltid utanpå och har man en psykisk sjukdom är det inte så lätt att svara enkelt på en "hur mår du-fråga".

– Det hade hjälpt många om det varit mer okej att prata om sina psykiska problem. Bara genom att prata om det får man förståelse.

Maria Samuelsson tror att hennes erfarenheter kan vara till nytta i vården.

– När jag var inlagd trodde jag till exempel att personalen matade mig med mina medpatienter. Jag hade vanföreställningar och personalen hade ju ingen aning om hur jag tänkte. Om jag får berätta vad som kan röra sig inne i huvudet när man har vanföreställningar kan vården kanske bli ännu bättre och personalen kanske få ökad insikt.

– Jag har också fått ECT, elbehandling, och vet att jag inte suttit här i dag utan den behandlingen. Hur det kändes att få el i sig kan jag också berätta om och därmed öka kunskapen hos dem som kanske själva behöver få ECT någon gång i sina liv.

Vad ger det dig att berätta?

– Det stärker mig själv att sätta ord på allt jag varit med om och jag hoppas att andra kan få nytta av mina dyrköpta erfarenheter.