Jämställdhet dominant i debatten

Utan tvekan var det i går kväll Feministiskt Initiativ i allmänhet och Gudrun Schymans dag i synnerhet i kommunfullmäktige. Hon tog plats i talarstolen redan vid det första ärendet som debatterades; ett medborgarförslag om ett "speakers corner" på torget.

– Faktum är att vi redan nu får stå precis var vi vill och tala, ända tills någon klagar. Då krävs det tillstånd. Det finns lagar och regler för sådant.

Sa Gudrun Schyman och markerade att hon trivdes med att vara tillbaka i församlingen efter så många års bortavaro från kommunpolitiken.

Gårdagens fullmäktige blev på många sätt en markering av hur partierna står och hur fullmäktiges ordförande Christer Akej (M) vill ha det med ordningen. När Karl-Erik Olsson (S) uppmanade Sverigedemokraterna att ta sin chans att påverka i den enda församling, fullmäktige, där man har en chans läxades han upp av Akej som markerade att här handlade det om sakfrågor, inget annat.

Olssons tal fick hur som helst som konsekvens att en av SDs ledamöter, Jan-Olof Kjellgren, genast spräckte deras eventuella partilinje när han röstade "fel" i en votering.

Att döma av hur de övriga voteringarna slutade, med siffrorna 28-21 i majoritetens favör, valde SD att ställa sig på den borgerliga majoritetens sida.

Anders Johnsson (M) som höll sitt första budgettal i rollen som kommunstyrelsens ordförande gjorde det med en uttalad förhoppning om konsensus:

– Vi är många nya här som inte aktivt har kunnat följa budgetarbetet, jag är en av dem. Jag hoppas att vi nästa gång kan lägga fram en budget i enighet.

På bordet lagom till sammanträdet hade oppositionen, S tillsammans med FI, MP och V, lagt fram sitt budgetförslag. I stort sett anslöt man sig till majoritetens men med ett avgörande undantag; två miljoner mer till kommunstyrelsen, pengar som till hälften skulle användas till en satsning på strategiskt jämställdhetsarbete och till hälften på miljöarbete.

Karl-Erik Olsson gjorde också en markering när det handlade om att prioritera de "hårda" frågorna framför de "mjuka":

– Vi måste se på människorna bakom siffrorna. Vår uppgift måste vara att tjäna människor och inte bara tjäna pengar.

Budgeten klubbades men sedan blev det något förvirrat när taxorna skulle tas. Och det var Anders Johnsson som stod för förvirringen genom att säga att oppositionen inte kunde lägga fram några förslag som kostade pengar, nu, när budgeten redan var klubbad.

Detta skedde sedan Christer Grankvist (S) yrkat på att terminsavgiften till kulturskolan skulle halveras. Han fick stöd av Gudrun Schyman som inte kunde förstå varför det skulle kosta pengar att spela blockflöjt men vara gratis att spela boll.

Både Olsson och Schyman uttryckte stor irritation över Johnsson; skulle man inte kunna diskutera taxornas storlek? Varför låg i så fall det ärendet inte före budgeten?

–Då har vi ett demokratiskt problem som presidiet måste lösa, annars kan vi ju hem allihop nu, tyckte Schyman som dock bara fick tystnad till svar från presidiet.

Något svar på detta gavs dock inte.

Det var, som sagt, Gudrun Schyman som spelade "huvudrollen" och mer än en gång talade hon klartext. Jämställdhetsplanen var en självklar feministisk initiativfråga och debatten inleddes med att Anders Johnsson betonade hur självklar han tycker jämställdhet är.

Det imponerade dock inte på Schyman som krävde mätbara och politiskt uppställda mål och ett systematiskt jämställdhetsarbete.

Ingen antog utmaningen att debattera jämställdhet. Det blev tyst, men en minoritetsåterremiss. Trots att ingen enda av majoritetens kvinnor höjde sina röster.