Fotboll ger motivation och integration

Christian Carlsson är inte bara tränare, han är lärare också. Fotbollsklassen på högstadiet har han alltså inte bara i fotboll utan är även deras svensklärare och mentor.

- Att tränaren skulle vara lärare till professionen var ett krav vi ställde när tjänsten utlystes, berättar Bengt Sjödin, en av eldsjälarna bakom fotbollssatsningen i skolan. Av de 70 sökande var det många som var lärare, men när jag träffade Christian kändes det rätt direkt.

Att eleverna träffar sin lärare både i klassrummet och på planen är bra, menar han.

- Christian kan sätta samma normer på planen som i klassrummet. Det är nyttigt för eleverna.

Ansvarstagande är ett viktigt mål för fotbollslektionerna för sjuorna.

- De måste lära sig att ta ansvar. Både för skolarbetet och träningen. Och de måste inse att de fått en chans som få elever i Sverige får, säger Christian Carlsson.

Viktigt är också att skolarbetet är prioritet ett och fotbollen faktiskt kommer på andra plats.

- Om en elev inte sköter skolan blir det ingen träning. Då får eleven jobba med skolarbete han elle hon behöver ta igen.

Huvudsyftet med fotbollsundervisningen för sjuorna är att den ska göra gott för skolarbetet. Träningen ska höja elevernas motivation att sköta skolan helt enkelt. Och budskapet tycks ha gått fram.

- Det är mycket roligare att gå till skolan nu, säger Zack Ekdahl, en av sjuorna som går i fotbollsklassen.

Klasskompisen Viktor Ekblom håller med:

- Det är ett bra sätt att vakna. Vi tränar varje morgon och sen är man jättepigg.

Träningen skiljer sig en del mellan sjuorna och ettorna.

- Jag vill att sjuorna ska förstå att det är ett riktigt tufft jobb att bli elitspelare. Gymnasisterna vill jag ska förstå spelet. Vi pratar mycket teoretiskt om själva spelet.

Som tränare önskar han naturligtvis att det ska gå bra för sina adepter. Även på planen.

- Här är en del riktigt bra spelare. Och det är klart att det skulle kännas jättebra om man hittar någon av dem i en elitklubb i framtiden.

Gymnasieeleven Donarta Gashi, en av fem flickor bland gymnasisterna, skulle gärna vilja vara en av dem.

- Jag har utvecklats mycket sedan jag började träna fyra dagar i veckan. Två gånger hos Skillinge IF och två i skolan. Och sen är det ju match varje vecka.

Hon gillar skarpt att träna på skoltid.

- Det är bra att träna med killarna. De ger ett hårdare motstånd. Jag gillar också att träna för Christian. Han lyckas se oss alla. Om man har varit sjuk en dag så kommer han och frågar hur man mår. Man känner sig verkligen sedd.

Med så mycket träning, hur hinner man då med skolarbetet?

- Det är upp till en själv hur man planerar. Eftersom jag lägger all min fritid på fotboll så får jag plugga desto mer under skoldagarna. Det funkar.

För Donarta Gashi har fotbollen alltid varit en hobby, men drömmen om något annat har börjat spira.

- Jag tror att jag kan bli någonting. Jag vet att det är jättetufft, men jag skulle verkligen vilja satsa.

En som gläds storligen åt att se elever lira fotboll på skoltid är Bengt Sjödin som i många år drev fotbollsundervisning för gymnasiets elever. För två år sedan upphörde fotbollslektionerna eftersom skolan inte fick några inomhustider. Tack vare konstgräsplanen i Skillinge kan gymnasisterna åter ha fotboll som individuellt val.

- Jag är så oerhört glad över det. Det är ju en verksamhet som jag byggde upp en gång i tiden.

I dag är det 12 gymnasieelever som har fotboll på schemat. Tillsammans med dem spelar ett 10-tal ensamkommande flyktingbarn. Gruppen är alltså på 20 spelare.

Mohsin Atai är en av de ensamkommande flyktingbarnen som stortrivs på plan.

- Jag spelade mycket fotboll hemma i Afganistan, men det har inte blivit så mycket de 1,5 år jag varit i Sverige. Det är jättekul att kunna spela fotboll som en del av skolan, säger han.

Men för Mohsin Atai betyder även fotbollen något helt annat. Intergration helt enkelt.

- Efter skolan brukar jag plugga. Jag träffar aldrig några svenska ungdomar. Men när jag spelar boll är det tillsammans med svenskar. Jag har börjat lära känna jämnåriga svenskar. Det hade jag nog inte gjort utan fotbollen.