Arla arbete i hamnen

Hamnen ligger mörk och öde. Bara den lilla arbetsboden längst ut i yttre hamnen är upplyst. Klockan är inte mer än halv sju men för hamnfolket rullar dagen redan igång. En efter en öppnar de dörren och slår sig ner, skruvar korken av termosen under spritt småprat.

– Kaffe måste man ha innan man börjar jobba, konstaterar Jan Egerius och häller upp en kopp.

Det är en lite speciell dag i dag. Ett lastfartyg från Stettin ligger vid kajen och om en stund ska 2 000 ton konstgödning börja lossas. Förra gången det hände var för ett par veckor sedan, men ofta går det längre mellan fraktfartygen.

Under tisdagen beräknas de ha tömt båten – om vädret håller i sig.

– Vi kan inte lossa om det regnar, då blir det stopp, förklarar hamnförmannen Jan Dahl.

I hamnen gäller det att vara flexibel. Därför vet de sju kollegorna i arbetslaget aldrig riktigt vad de ska göra när de kommer på morgonen. Och det är också en stor del av tjusningen med jobbet.

– Jag körde mjölkbil tidigare, men så införde de skiftarbete och då ville jag byta jobb, säger Per Svensson som jobbat här i ett och ett halvt år.

– Nu har jag bättre arbetstider och jobbet är mer varierat. Jag har inte saknat lastbilen en enda dag.

Jan Dahl, som är veteran med 24 år i hamnen, håller med.

– Det är nya utmaningar hela tiden. Och man är ute mycket så man håller sig frisk.

Strålkastarna kastar långa skuggor på kajen när kollegorna sätter på sig hjälmarna och går ut. Ombord rullar besättningen av de sista luckorna som täckt lastutrymmet. En av sjömännen står och skrapar av något från kanterna som mest av allt liknar smutsig blötsnö. Men det är fogskum, berättar Jan Dahl, för att hindra vatten och fukt att tränga in under överfarten.

För lasten är guld värd. Sex miljoner närmare bestämt, är värdet på de vita säckarna nere i det halvtomma lastutrymmet.

– Fartyget är inte fullastat, det har med djupet i hamnen att göra, förklarar Jan Dahl och tittar ner i båtens innanmäte där hans kollegor tar sig fram över säckarna med vaggande gång.

Så lyfts första omgången upp. Tolv säckar på vardera 750 kilo svävar i luften som gigantiska boxbollar.

Gryningen börjar komma. En grupp fiskmåsar svärmar kring den troget blinkande fyren, likt flugor runt en läslampa. Säckarna svajar över kajkanten i en oavbruten ström.

Numera lossas i pincip bara gödning i Simrishamn. Och nästan ingenting lastas på. När Jan Dahl började jobba här såg det annorlunda ut. Då skeppade man iväg både skarpsill till Skottland och frusen fisk till ryska och finländska minkfarmar.

Men sysslolösa är de aldrig. Arbetslagets huvudsakliga syssla är att underhålla kommunens sju hamnar. Med allt vad det innebär, från gjuteriarbete till spontning. En stor del av arbetet följer årstidernas växlingar.

– På hösten är vi i Kivik och Skillinge och lyfter upp bommarna som ligger mellan båtarna, så att de inte blir förstörda. På vintern gör vi reparationer som vi kan göra inne i verkstaden och på våren förbereder vi båtsäsongen och ser över bryggorna, förklarar Jan Dahl medan nattmörkret sakta börjar ersättas av morgonens diskreta gråtoner.

Tankbåtar fulla med sill rullar förbi och drar med sig kopplet av glupska fiskmåsar. Nya lastbilar kommer till kajen för köra iväg med gödningslasten.

Men än återstår många ton att lossa innan fartyget kan ge sig ut till havs igen.