Tredje vintern i barack

Christina Leander och hennes man Lars Körner bodde i en villa i Malmö.

– En gammal prångig villa i två plan. Det fungerade inte så bra eftersom jag har polio och är beroende av min permobil, berättar Christina Leander.

När den arkitektstuderande dottern erbjöd sig rita ett hus helt anpassat efter mammans behov stod glädjen högt i tak. Eftersom Christina Leander har en del släkt i Simrishamn var det i den trakten de började söka efter en tomt.

I Gröstorp fann de vad de sökte och började leta efter en byggfirma.

– Vi hittade företaget Autark AB med säte i Vinslöv. Bolaget byggde just ett hus i Hässleholm och vi for dit för att titta. Allt verkade exemplariskt och vi bestämde oss för att anlita företaget.

Flyttade in i en barack

Angelägna om att komma från Malmö sålde paret sitt hus och flyttade in i en byggbarack som de ställt på sin tomt i Gröstorp.

– Huset skulle enligt avtalet vara klart på fem, sex månader och så länge skulle vi nog klara oss i en barack, tänkte vi.

I oktober 2009 flyttade paret in på de 44 kvadrat som skulle komma att bli deras hem i två och ett halvt år.

Det började med en sträng vinter. Bygget av huset kom inte i gång förrän i februari 2010. Allt skulle dock vara klart i augusti samma år.

Begärde förskott

– Det dröjde inte länge förrän vi upptäckte en hel del fel med bygget. Bland annat var grunden 80 centimeter högre än på ritningen. Jag kunde alltså inte komma in i huset som skulle vara helt anpassat till mitt handikapp.

Bygget fortskred enligt plan fram till sommaren. Räkningarna betalades löpande efterhand som arbetena fortskred.

– Då kommer byggaren och begär förskottsbetalning på fönstren. Han skulle på semester och behövde beställa dem i god tid.

Paret gick med på att betala 400 000 kronor för fönstren, men blev riktigt oroliga när byggaren sedan inte dök upp.

Via fönsterfirman tog de reda på att fönstren visserligen var beställda men inte betalda.

Så dök byggaren upp en augustidag.

– Han sa: Om jag ska fortsätta bygga måste jag ha svart betalning för mina pengar är slut. Sedan försvann han. Fjorton dagar senare kom han tillbaka och gjorde inbrott i huset. Istället för att låna nyckel bröt han sig in och hämtade alla sina verktyg.

Världen rasade

– Det var november och vår värld rasade. Vi hade då betalat 1,9 miljoner kronor för ett hus vi inte kunde bo i.

För att rädda det som räddas kunde anlitade paret en annan firma. Deras uppdrag var att putsa om fasaden eftersom putsen släppte, täta taket och sätta i fönster.

– Fönstren vi betalat en gång fick vi betala en gång till. Men värst av allt var taket. Eftersom det regnat in fick allting rivas bort. Vi körde två ton papp till tippen. Under den låg råspont som inte var fastspikad. När även den var borta upptäckte byggarna att inte heller takstolen var fastsatt. Det var en dödsfälla.

Förutom de pengar Autark AB fått fick paret betala 1,2 miljoner för att rädda stommen.

– Då var våra pengar slut. Livet har prövat oss båda ganska hårt men vi har hela tiden rest oss. Men nu var jag trasig, säger hon.

I april hör dock ”Fuskbyggarna” av sig.

– De trodde på oss och ville hjälpa oss. De kom med hantverkare från trakten och rättade till många fel. Det var ju de lokala hantverkarna vi skulle haft från början.

I dag är de ett badrum ifrån att flytta in.

– Jag är inte den som brukar vilja synas, men tv 4 var vårt enda hopp. För oss handlade det om att vinna eller försvinna. Vi kunde inte ge upp det vi lidit för så länge. Inför kvällens tv-program känner jag att jag bidrar till att alla får veta vilka fuskpellar det finns i vårt land.