– Känns det bra?
– Jaa!
Det är tisdag kväll och vi har just bytt våra snöblöta vinterkängor mot gymnastikskor. Det är dags för Dansmix för vuxna – en specialkomponerad dansform som bygger på Street Dance men har inslag av både afro och salsa, får jag veta.
– Nästan alla vuxna som kommer hit undrar varför vi inte har något för vuxna – men det har vi, säger Ida Persson, som både leder kursen och driver Dance Fun.
Föreningen har i år slagit rekord med över 200 elever och dansmixen är det senaste initiativet för äldre tonåringar och vuxna.
– Dans är inne som motionsform. När man dansar tänker man inte på att man rör sig förrän man plötsligt inser att man är svettig, förklarar Ida Persson det ökade intresset.
Det är förväntansfulla miner som möter henne i danssalen. En del har varit här tidigare och vet vad som väntar, vi andra är nyfikna på vad som komma skall.
Så drar musiken igång och det börjar genast rycka i kroppen. Till och med uppvärmningen går ju som en dans, tänker jag optimistiskt, ända tills det är dags för några matnyttiga situps.
Känner krampen i mellangärdet men när jag försiktigt tittar mig omkring är det ingen annan som gett upp så jag fortsätter att hyperventilera. Grupptyck är inte alltid fel, konstaterar jag.
– Kom igen! Om ni vill lägger ni till armarna. Och ner med armen, precis som om ni gräver!
Rödrosiga och upprymda studsar vi fram både på längden och tvären och diagonalen. Nu ska tempot gå upp lite, får vi veta.
– Vad bra, då behöver man inte andas, kommenterar Anse Eldh till allas förtjusning.
I en mikropaus blir det kollektiv rusning till vattenflaskorna.
Så är det dags för några nya steg.
– Det här är inga konstigheter, försäkrar Ida Persson.
– Tycker du ja! ropar någon och det blir allmänt skratt.
På något sätt får vi i alla fall ihop det och när en timme har gått har vi inte bara lyckats göra ungefär likadant åt samma håll. Vi har samtidigt fått släppa loss kroppen i nya och oväntade rörelser och fått oss några befriande skratt tillsammans.
– Härligt! utbrister Gunilla Wall spontant.
– Man släpper allt när man dansar, blir helt befriad från alla tankar. Sen spelar det ingen roll hur det ser ut, konstaterar hon.
Anse Eldh ledde själv många danskurser en gång i tiden, men ett par barnkullar har gjort att hon inte dansat sedan 1998.
– Jag säger till ungdomarna i skolan där jag jobbar att de måste träna och så jag inte gör det själv... Så när min åtta- åring skulle börja dansa här tänkte jag att nu sjutton!
Ett par lektioner har fått henne att fatta sitt beslut.
– Jag har bestämt mig, jag ska träna upp mig.