Det är Frida Törnquist, Attusa gård, som arrangerar miljöträning för häst, ledd av välkända Jörgen Wiberg och Cathryn Carlsson.
– Alla övningar vi gör i den här kursen grundar sig på den träningsmetod som polisen använder till sina hästar, säger Jörgen. Att arbeta tillsammans är viktigt för att hästen ska få förtroende för sin ryttare. Och det är en otrolig känsla att vinna tillbaka förtroendet om hästen till exempel varit rädd att gå förbi en traktor, för prassel från en presenning, en pysande lastbil, skott, fyrverkerier med mera. Det handlar om att med träning få hästen att lyssna på sin ryttare och våga passera det som är obehagligt utan att skena iväg, att få hästen trygg, helt enkelt. En säker ryttare är lika med en säker häst.
Eftersom Solfari snart ska ridas in måste han också uppfostras. Weronica Lysholm Pihl, Solfaris ägare, har tidigare gått kursen med hans mamma så hon vet av erfarenhet vad den ger.
– Hittills har Solfari bara går runt på stora beten med sin mamma och andra hästar. I det här sammanhanget är han helt grön.
Det är fem islandshästar som ska gå den två timmar långa kursen uppdelad på flera olika moment. Bland annat att lugnt rida förbi det snurrande parasollet, att gå över en prasslande presenning, att rida under en presenning, formad till ett långt tält som rör sig, att stå still när ryttaren sveper en stor flagga över huvudet med mera.
Tre av hästarna har inga som helst problem med något av momenten. Det är Solfari och en annan häst som inte riktigt vill underordna sig. Weronica försöker gång på gång leda Solifar förbi parasollet utan att lyckas. Det slutar med att Jörgen tar över. Och då blir det annat ljud i skällan.
– Intresset för den här kursen är jättestort, säger Frida. Idag har vi fyra grupper om fem hästar som kommer hit. Detta är något som passar alla ryttare och hästar eftersom det handlar om samspel och självkänsla. Den minsta häst vi haft är en shettis som var jätteduktig. Vi avlägger inga prover eller så, men för den som vill kan utbildningen fortsätta till en högre nivå.
Med Jörgen vid sin sida möter Solifar sin överman. Det blir en kamp och Solifar får sig ett par örfilar. När de skulle passera parasollet för femte gången går det som en dans. Och tro det eller ej när Weronica sen tar över är det som om de två aldrig gjort annat än att ha gått förbi snurrande parasoller.
– Jag är så glad, säger Weronica och sticker ner handen i fickan och fiskar upp en näve hästgodis. Han är ju så underbar.
71% är glada
3% är likgiltiga