De omöjliga blir möjligt med rätt träning

Text: Lollo Bark
Publicerad 20 februari 2012 7.45 Uppdaterad 20 februari 2012 7.45

Attusa.
Jag vill inte, jag vill inte, fatta det! Varför ska jag gå förbi en galen människa som står och snurrar ett parasoll. Nää, nån måtta får det va. Jag vägrar. Solfari är fyra år och är för första gången med på ett träningspass i ett ridhus.

Det är Frida Törnquist, Attusa gård, som arrangerar miljöträning för häst, ledd av välkända Jörgen Wiberg och Cathryn Carlsson.

– Alla övningar vi gör i den här kursen grundar sig på den träningsmetod som polisen använder till sina hästar, säger Jörgen. Att arbeta tillsammans är viktigt för att hästen ska få förtroende för sin ryttare. Och det är en otrolig känsla att vinna tillbaka förtroendet om hästen till exempel varit rädd att gå förbi en traktor, för prassel från en presenning, en pysande lastbil, skott, fyrverkerier med mera. Det handlar om att med träning få hästen att lyssna på sin ryttare och våga passera det som är obehagligt utan att skena iväg, att få hästen trygg, helt enkelt. En säker ryttare är lika med en säker häst.

Eftersom Solfari snart ska ridas in måste han också uppfostras. Weronica Lysholm Pihl, Solfaris ägare, har tidigare gått kursen med hans mamma så hon vet av erfarenhet vad den ger.

Hittills har Solfari bara går runt på stora beten med sin mamma och andra hästar. I det här sammanhanget är han helt grön.

Det är fem islandshästar som ska gå den två timmar långa kursen uppdelad på flera olika moment. Bland annat att lugnt rida förbi det snurrande parasollet, att gå över en prasslande presenning, att rida under en presenning, formad till ett långt tält som rör sig, att stå still när ryttaren sveper en stor flagga över huvudet med mera.

Tre av hästarna har inga som helst problem med något av momenten. Det är Solfari och en annan häst som inte riktigt vill underordna sig. Weronica försöker gång på gång leda Solifar förbi parasollet utan att lyckas. Det slutar med att Jörgen tar över. Och då blir det annat ljud i skällan.

Intresset för den här kursen är jättestort, säger Frida. Idag har vi fyra grupper om fem hästar som kommer hit. Detta är något som passar alla ryttare och hästar eftersom det handlar om samspel och självkänsla. Den minsta häst vi haft är en shettis som var jätteduktig. Vi avlägger inga prover eller så, men för den som vill kan utbildningen fortsätta till en högre nivå.

Med Jörgen vid sin sida möter Solifar sin överman. Det blir en kamp och Solifar får sig ett par örfilar. När de skulle passera parasollet för femte gången går det som en dans. Och tro det eller ej när Weronica sen tar över är det som om de två aldrig gjort annat än att ha gått förbi snurrande parasoller.

– Jag är så glad, säger Weronica och sticker ner handen i fickan och fiskar upp en näve hästgodis. Han är ju så underbar.

Större eller mindre text



65 läsare har reagerat på denna artikel

71% är glada

3% är likgiltiga

3% är nyfikna

23% är arga


Hur reagerar du på "De omöjliga blir möjligt med rätt träning"?
Genom att kommentera på Ystadsallehanda.se så godkänner du våra regler
  • avatar Annlise  5 dagar sedan
  • Att få en häst att känna förtroende för sin ledare kan aldruig uppnås genom att låta den "få ett par örfilar"!!! Antingen är det återigen en tidningsanka från YA:s sida eller så är miljötränaren ute och cyklar. Synd att en enda kommentar förstör ett annars trevlkigt reportage!
  • avatar Karin Nilsson  5 dagar sedan
  • De där med "örfilar" ska man ta med en nypa salt...en häst som springer över en måste man stoppa annars blir den farlig...de kan se ut som "örfilar " för en med okunskap om hästar...
  • avatar Jessi O Jocke Fältman  5 dagar sedan
  • Okunskapen är otrevlig, kan bli så fel. Håller helt med dig Karin.
  • avatar Kristian Ekdahl  5 dagar sedan
  • Men då får frågan gå till Lollo själv? Vad menar hon med "örfilar"? Om jag skulle örfila någon så tror jag att många ser det som att jag slår till någon, eller har jag fel? Frågan är och förblir VAR det NÅGON som slog på hästen? Tacksam för svar ifrån journalisten själv... Dessutom så är det helt försvarslöst att i detta fall slå på en häst då man inte får respekt genom våld, dessutom så har hästägaren tagit dit sin häst och hästen har inte själv bestämt att han vill vara där. Sen tycker jag att om min häst ska gå nära något som han är ovan vid så går jag helst i mellan hästen och det ovana objektet då risken för att bli översprungen av hästen är lika med NOLL! För hästar springer inte över något eller någon OM det inte är deras sista utväg! Och sen till Karin Nilsson: OM någon hade "örfilat" till sina barn i en artikel hade du tagit det med en "nypa salt" oxå? Våra hästar är nästintill våra barn då vi lever i samma flock!
  • avatar Håkan Nilsson  4 dagar sedan
  • Synd man inte har hus i spanien, då hade man sluppit den svenska avundsjukan
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu