Åttonde Backafestivalen igång

Kvällen var lite gråmulen men glädjen och alla leenden hos deltagarna på Backafestivalen bröt sönder gråheten på himlen. Stockholmsbörsen kunde inte vara längre bort, här samlas istället för pengar och vassa armbågar gemenskap och omtanke.

Här fanns förstås energibullar, råkostfabrik, vedugnsbakad pizza i en alldeles osannolik hemmabyggd mobil ugn, ekologisk mat, klätterträd, en stor tältby och många bara fötter i blött gräs.

Backafestivalen har trots en stor dos frivillighet klarat att hålla sig vid liv i åtta år. Det som började hos Mandelmanns trädgårdar har idag blivit lite av en mjuk institution.

Och läget kunde knappast vara vackrare, sluttningen ner från Tjörnedalagården mot havet är ett svårslaget grönt paradis.

Men det som utan tvekan skiljer ut Backafestivalen från många andra är barnen. Skulle man inte veta om att det faktiskt är en musikfestival med högklassig folkmusik som grund så skulle man kunna tro att det är en festival för barn.

De jättelika halmbalarna invaderas av mängder med barn som ges utrymme och leklust.

På de fyra scenerna samsas band med namn som Kvara Kvartett, Sighing Owl, Fedefolk, Trio Svedala och Varieté Velociped.

Så långt från svulstig arenarock och skränande ölburksrock man kan komma.

Här kan man istället lära sig trädklättring, gå på ukuleleworkshop, dansa argentinsk tango, testa ekologisk mat, delta i metaforbrottning, se på film, gå på cirkusworkshop eller bara sitta ner med en bag-in-box på sitt medhavda liggunderlag.

Och trots den svala, gråa himlen så strömmar hundratals och åter hundratals deltagare i alla åldrar ner för att få vara med en av de där unika upplevelserna som blir allt mer sällsynta.

Kanske ska man slinka in i tältet för att få veta vad Ordkommissionen sysslar med? Eller LoveMeetings? Dansa till Reine Steens Trio?

Allt är möjligt om man vill.