Han ser en klocka där andra ser gravar

Publicerad 13 december 2007 18.43 Uppdaterad 17 juli 2010 1.47
Större eller mindre text

Vitemölle.
Bob G Lind placerar sina fötter i jätteklockans nav, låter blicken löpa längs en rad stenar för att fastna vid en pyramidformad sten mot horisonten. Just där gryr dagen när solen står som högst.
Vi har stämt träff med astroarkeologen vid fornlämningen nära Vitemölle. Han ska själv få visa platsen som blivit en riksnyhet i många media de senaste dagarna.

Han kallar fornlämningen en sensationell historisk upptäckt på Österlen och har namnat den efter Heimdall, Odens son. Heimdall var i mytologin helgedomarnas och tidens beskyddare och är enligt Lind som gjord för att ge namn åt platsen.

På vår vandring från parkeringen genom kohagen till fornlämningen stannar han plötsligt och slår ut båda armarna.

- Se på landskapet. Allt är så signifikativt. Precis som vid Ales stenar. Men ändå något helt annorlunda. En kultplats med en offermosse.

Liksom för Ale stenar visar hans forskning något helt annat än andra arkeologers tolkning. Bob G Lind och riksantikvarieämbetet har dock slutit fred. Sedan i somras presenteras hans teorier sida vid sida med de vedertagna på Ales stenars informationsskyltar.

Kohagen har det senaste åren blivit välkänd mark för Bob G Lind. Sju år har gått sedan han första gången besökte betesmarken dryga kilometern norr om Vitemölle.

- Men det var mitt i all uppståndelse kring Ales stenar och jag hade inte tid att ägna mig åt det här då, säger Bob G Lind.

- Vi tog flygfoton över området och såg att det var intressant, men fick låta det bero.

Tills nu.

Det senaste året har han och hans medhjälpare lagt många arbetstimmar bland stenarna. Minutiösa mätningar av soluppgångar och nedgångar har företagits från olika vinklar.

- Det vi ser framför oss är en kultplats orienterad efter solen. Här har människor samlats för att offra till sina gudar och utöva andra ceremonier. Den vedertagna tolkningen av fornlämningen är att det är en gravplats från järnåldern.

- Så fort en arkeolog hittar något så tror man att det är en gravplats. Men människor på den tiden gjorde mer än begravde varandra. De levde. De hade helgedomar och kultplatser, säger Bob G Lind.

Han pekar på en hög sten.

- En tydlig fallossymbol. Varför skulle man ha en fallos på en gravplats?

Stenen är också ett tecken på österlenbornas kontakter med Grekland där symbolen är vanlig, menar Lind.

De totalt 80 stenarna ska ingå i den 180 meter långa solkalendern. Idag ligger de flesta stenarna ner och av andra syns bara toppen. Men med sina undersökningar har Bob G Lind kunnat konstatera att flera av dem är uppåt två meter höga.

- Grävningar har visat att den ursprungliga marknivån ligger 80 centimeter under den nuvarande nivån. Det mönster Bob Lind ser är en mindre "klocka" bestående av sju stenar. Från centrum av denna ring ser man solen gå upp respektive ner precis över stenarna vid sommarsolstånd och vintersolstånd, vårdagjämning och höstdagjämning.

Från denna lilla klockas mitt kan man ta sikte upp på en kulle i nordost där två stenar markerar var solen går upp runt den 1 maj.

- Här har vi funnit kolrester i marken vilket kan tyda på att man eldat valbords-eldar här.

- Denna sista vecka i april var dessutom viktig eftersom sådden skulle bli färdig då. Kanske offrade man till fruktbarhetens gudar här.

- Från samma mätpunkt ser man solen gå ner över en sten i nordväst i augusti - då skörden skulle vara över.

Denna mindre klocka ligger inom en större cirkelfomation från vars mitt man på samma sätt kan ta sikte på solens upp och nedgång. Mittpunkten har markerats med en 1,70 centimeter hög sten som idag ligger på marken.

Från denna mittpunkt ser man solens uppgång både vår- och höstdagjämning precis ovan en stor omkullfallen sten med tre skålgropar och en solsymbol. Intill denna ligger en annan stor sten försedd med 9 skålgropar.

- En tydlig plats för offer, säger Bob G Lind.

Från samma mitt ser man solen gå upp på sommarsolståndet rakt över en pyramdiformad sten.

- Stenen har så vacker form att den måste vara formad av mänskliga händer, säger Lind. Åt nordväst pekar en axel genom en sten och vidare mot solnedgången i sommarsolståndet. Invid denna sten finns en ring stenar som Lind kallar en solgård.

- Här har man samlats för olika riter.

Bob G Linds önskan är att kunna gräva ut hela området. Ta bort cirka 80 cm jord och frilägga och resa varje sten.

- Jag har redan sponsorer på gång. Det enda som krävs är lite samarbete från länsstyrelsen.

Region Skåne äger marken och Bob G Lind har redan förhört sig om det skulle vara möjligt att fälla tallskogen som hindrar solens strålar att falla på stenmonumenten och förtar utsikten över havet.



Emma Lawesson

0414-289 96

emma.lawesson@ystadsallehanda.se

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu