Tog genvägen till sina gener

På plats i rapsoljelagret på Vallbyslätten fanns allt från rutinerade forskare till nybörjare. För återväxten är god.

– Det är ett stort intresse för släktforskning och folklivshistoria, säger Magnus Lindskog, ordförande i arrangerande Österlens släkt- och folklivsforskarförening.

Till de mer rutinerade hör Margareta Svensson från Östra Tommarp.

– I dag är jag mest här för att samla kunskap om Östra Tommarp. Jag tänkte göra en sammanställning av byns befolkning genom åren, berättar hon.

Hon har redan gett ut en bok om sin farmors föräldrars alla ättlingar.

– Det finns ett utbrett intresse för den här typen av böcker. Folk med rötter på Österlen, men också sommargäster som vill veta mer om sin gårds historia, säger Magnus Lindskog. En av de många långväga gästerna vid träffen är Bengta Nordström som rest från Tyskland för att vara med. Hennes rötter finns bland annat i Ullstrop på 1800-talet.

Hur kan man vara så intresserad att man reser så långt för att söka sina rötter?

– Det kan bara någon som inte släktforskar fråga. Man lär sig om sin bakgrund. Inte bara sina anfäder utan hur de levde. Man lär liksom känna deras liv.

En riktig släktforskarnestor är Ingemar Åkesson från Lund.

– Om jag hittat nån ny släkting? Inte än, men här är säkert någon jag är släkt med. Det är nästan alla. Jo, förresten. Han där, säger Ingemar och pekar på Lennart Andersson från Ystad.

– Hans släkt är släkt med min släkt. Min farbrors fru var syster till hans farmor.

I sin dator har han namn på anfäder ända bak till 800-talet. Äldst är Bernicia Aelfleda född 870.

– Säker kan jag inte vara, men sannolikt är hon en släkting.

Att bevara sin forskning åt eftervärden är viktigt.

– Det finns de som har 200 000 namn i sin dator, säger Magnus och skramlar med ett knippe usb-minnen i byxfickan. Det är där han har sin släkt.

– Ja, och i datorn och i kassaskåp. Det skulle vara fruktansvärt om allt arbete man lagt ner försvann.

Uppradade på ett bord ligger skrifter sammanställda av föreningen och dess medlemmar. Till exempel en förteckning över Charta Sigillata.

– Mellan åren 1733 och 1748 kostade det pengar att ta ut lysning. Alla som planerade att gifta sig fick betala charta sigillata. Och vem som betalt noterades i särskilda förteckningar. När man inte finner de människor man söker i vigselböckerna kan man hitta dem här, tipsar Magnus Lindskog.

Dödlistorna från 1700- och 1800-talen är en annan guldgruva för ansökarna. Tre gånger om året rapporterade prästerna till häradsrätten vilka sockenbor som dött. Dessa listades för att häradsrätten skulle kunna kontrollera att den fått in alla bouppteckningar.

Engeströmska samlingen är ett dokument läsvärt för den som inte bara är nyfiken på sina gener utan på det liv som anfäderna levde. I samlingen har prästerna beskrivit sina socknar men också samlat sägner från trakten.

En bild av livet anno dazumal ger även redovisningen av inbetalda böter i kyrkoräkenskaperna. Här står bland annat att otijdigt sänglag eller lönskeläger kostade 2 daler för kvinnor och 4 för män.

– Böterna är lättare att förstå om man betänker att barn som föddes utan känd fader var hela samhällets problem. Även ekonomiskt. Än värre var dock straffet för den som väckte förargelse i kyrkan. Att vara full, somna eller kräksa under gudstjänsten kostade 5 daler.

Idoga medlemmar har bidragit med andra verk. Som Barbro Månssons redogörelse av gårdarna i Glemminge från 1600-talet till i dag eller Bengt Olssons kartläggning av Östra Hoby från 1500-talet. I skrifterna finns till och med de gamla bomärkena från gårdarna.