Valentins "torg" finns här

Henrik Valentin köpte det röda tegelhuset i Vitaby på impuls. Han var egentligen ute efter en vit skånelänga, men kunde inte hitta någon som passade.

I ren desperation tittade han på huset i Vitaby – och förälskelsen var ett faktum.

På lördag under Österlen lyser går ett fackeltåg genom byn. Henrik Valentin ska kåsera om torget vid vilket hans hus ligger.

– Det är ju ett gigantiskt torg! Eller åtminstone gigantiskt i jämförelse med andra byar. Man kan inte tro att ett sådant torg finns i Vitaby.

Henrik fördelar i dag sin tid mellan Malmö och Österlen. Han har under årens lopp byggt upp trädgården i Vitaby till en oas av vindlande gångar, porlande bäckar och prunkande växter.

Henrik Valentins passion för det gröna går inte att ta miste på när han visar runt i trädgården. Entusiastiskt berättar han om arbetet han lagt ner. Fast arbete är fel ord, enligt Henrik.

– Jag försöker lansera begreppet "trädgårda" i stället för "arbeta i trädgården". För jag ser det inte som ett arbete, det är lustfyllt att skapa fram de olika rummen i trädgården. Skaparlusten finns även i hans författande. Henrik Valentin debuterade 1993 med pjäsen Det ljuva lidandet som sattes upp i Simrishamn.

– Jag var mäkta stolt men det var samtidigt nervöst att se sina ord gestaltas.

Men Henrik Valentin avskräcktes inte utan fortsatte på författarbanan. Under åren har han släppt diktsamlingar och novellsamlingar samtidigt som han fortsatt skriva pjäser. Tanken på en julbok har funnits hos honom länge, framför allt eftersom några av hans berättelser har varit återkommande inslag i julkabaréer.

I år har han realiserat idén om att sammanställa julhistorierna. Drömmen är att hans nyligen utgivna Kvalstret i granen och andra julberättelser ska bli en del av läsarnas jultraditioner.

– Den består av 24 berättelser, några nya och en del gamla. Min tanke är att man ska kunna läsa en historia varje dag.

Henrik har ingående analyserat texten till låten Rudolf med röda mulen. Berättelsen i boken har fått namnet Rudolf med frusna mulen och den beskriver renen som en handikappad hackkyckling som utnyttjas om tomten.

– Jag har en drastisk humor och det märks i berättelserna. Det måste finnas en underton av allvar annars blir det aldrig riktigt roligt.

I berättelserna gestaltar han både dem som tycker att julen ska avkommersialiseras och dem som anser att allt det religösa bör skalas bort.

– Själv tycker jag väldigt mycket om julen. Framför allt eftersom det är en gemenskapens tid som lyser upp när det är som mörkast och tristast.

Men Henrik Valentin nöjer sig inte med att "bara" ge ut en novellsamling.

Trädgårdsintresset har inspirerat honom till hans första roman – Ödelagd.

Den tar sin början i alla trädgårdsälskares mardröm: Att tvingas överge sin skapelse och andningshål.

– För några år sedan berättade en kvinnlig bekant till mig om hennes skilsmässa. Det som hon tyckte var mest uppslitande var att lämna sitt hus och sin trädgård för att flytta in i en lägenhet. Så småningom köpte hon en kolonilott men det blev aldrig samma sak.

– Det absurda och intressanta är att trädgårdspassionen kan växa sig så stark att den passerar de mänskliga relationerna i betydelse.

Berättelsen har inspirerat Henrik i skapandet av romanens huvudkaraktär Helena. Hon tvingas gå igenom samma öde som Henriks vän. I skilsmässan ser Helena nya sidor hos sin före detta man som hon inte kände till. – Detta skapar ett hämndbegär hos henne. Men hur hon agerar utifrån det får läsaren upptäcka själv.

Romanen är fullspäckad med växtnamn och ingående beskrivningar av middagsrätter.

Det har insprirerat Henrik till bokens hemsida, www.odelagd.se

– Där finns både växtförteckningar och recept på den mat som tillagas i boken. Hemsidan jobbar jag kontinuerligt på.

Henrik Valentin ser Ödelagd som krönet av sin författarkarriär. Och skrivandet har gett honom blodad tand.

– Det är flera här i Vitaby som läst Ödelagd och de säger att de verkligen sträckläst den. Det ser jag som ett gott betyg och det ger förstås råg i ryggen.

– Men jag kommer inte börja skriva på en ny roman på ett tag. I februari, mars drar jag kanske igång igen. Jag har säkert fem olika projekt i huvudet, så slut på idéer får jag aldrig.