Barnen har flyttat in

Mahdi Hassaninji och Reza Hosseini, 16 och 15 år, är båda från Afghanistan och nyinflyttade. De kom hit efter tre månader i transitboende i Malmö och har redan börjat skolan i Simrishamn. De trivs med livet även om det förstås innebär en hel del nytt att flytta ut i samhället "på riktigt".

– Det är bra här, säger Resa Hosseini som tycks lära sig det nya språket ganska snabbt.

Sent häromkvällen kom Sharmaake Muuse från Somalia efter att ha varit ungefär lika länge i Göteborg. Både han och hans "sambor" från Afghanistan kan bli ett bra tillskott för den lokala fotbollen. Fast hittills har det mest varit styrketräning för de båda afghanska pågarna.

– Jag är bra på fotboll, förklarar Muuse, på engelska eftersom han ännu inte fått så mycket undervisning i svenska.

Att få arbeta i en kommun som tillhör dem som ställer upp mest generöst på att ta emot ensamkommande flyktingbarn är något som personalen i den nya enheten gläds över.

– Det känns väldigt bra, jag bor ju själv i Skurups kommun där man överhuvudtaget inte har någon flyktingmottagning, säger Jenny Larsson, enhetschef för Borrby och Simrishamn.

Katarina Svensson är verksamhetsledare och i går samlade hon för första gången de åtta nyanställda, alla med lång erfarenhet av att ha arbetat med ungdomar, för en genomgång:

– Vi har ju träffats tidigare men det här är det riktiga avstampet. Det är nu vi börjar på riktigt.

Liksom den övriga personalen tycker hon att arbetet är riktigt stimulerande.

– Vi ska arbeta med helt vanliga ungdomar som har varit med om ovanliga händelser, betonar hon:

– De har naturligtvis ett bagage med olika trauman bakom sig. Vi kan inte fylla hela det tomrum de har inom sig men gör vårt bästa för att göra det bättre för dem.

Någon har en förälder i livet, andra har mist båda i de konflikthärdar de har vistats i i sina respektive hemländer.

Bland de åtta anställda är två behandlingspedagoger; Felim Fetahy och Carola Persson. Båda tycker att de lär sig oerhört mycket i jobbet:

– Det är både stimulerande och roligt och det krävs att man är nyfiken.

– Vårt sätt att leva och tolka verkligheten är nödvändigtvis inte alltid den enda rätta, säger Carola Persson.

Varje pojke, för det är enbart pojkar som kommer till Simrishamn, har två kontaktpersoner bland personalen. De har också en god man som stöd och talesman.

Några av barnen kan läsa och skriva, somliga mer än andra, och någon är analfabet. När de nu börjar skolan placeras de in i undervisningen i grupper indelade efter kunskapsnivå.

– På fritiden hoppas vi kunna hjälpa dem att hitta rätt, kanske till en förening, som motsvarar deras intresse, säger Katarina Svensson.

Föreningar såväl som privatpersoner är välkomna att engagera sig i de nya ungdomarnas väl och ve.