– Människorna. Det dröjde inte en dag innan jag blev hembjuden till en ny
kompis. Sådant tar lång tid i Sverige.
Så svarar Aletta Sievers på frågan om vad det bästa med Argentina är. Att hon
just är hemkommen från sin vistelse i Oberá, som är gammal svenskbygd, syns
på solbrännan. Fastän det regnade i en hel vecka.
Resan är hennes projektarbete som sistaårselev på Österlengymnasiet. I Oberá
bodde hon hos en svensk familj och hjälpte till i svensk- och
engelskundervisningen på Carl Linné skolan där.
– Det var inte som att jag undervisade mina jämnåriga, vi var jämlikar. Jag
frågade dem en massa saker och de tyckte att jag var exotisk.
I Oberá finns många svenskättlingar, men trots att barn kan ha namn som
Rickard Hultgren och Anna Andersson är det knappt någon som talar svenska
längre.
– Det är synd att språket håller på att dö ut där nu.
Resan var inte bara skola och nyfunna vänner. På SOS barnbyar i staden tar man
hand om 95 barn.
– Jag gick bara dit en dag. Jag fick hjälpa till att laga mat och ta hand om
barnen.
– Man säger ju hela tiden hur bra vi har det här. Men jag såg inte det förrän
jag kom dit.
Barnen i barnbyn är anledningen till att hon vill åka tillbaka snart igen. Men
först stundar studenten, och så sommarjobbet som ska finansiera resan. Tills
dess får hon drömma om de röda jordarna i Oberá.
88% är glada
0% är likgiltiga