Han gör film han själv vill se

Simrishamn Artikeln publicerades

Simrishamnssonen och manusförfattaren André Sebastie vill våga göra film som är lite koko. I augusti går hans första långfilm upp på bio.

– Jag är relativt socialt inkompetent. Jag minglar mig aldrig till några jobb, säger bioaktuella André Sebastie när YA träffar honom på torget i Kivik.

Att han är socialt inkompetent är svårt att tro, där han sitter semester- avslappnad på en uteservering och entusiastiskt berättar om långfilmsdebuten "7x lika barn leka bäst".

– Det har blivit så otroligt bra med de små medel vi hade. Jag är fantastiskt nöjd.

Filmen är ett samarbete mellan André och hans vän regissören Emil Jonsvik. Tillsammans utvecklade de idén kring ett gäng skolungdomar från olika bakgrunder som hittar en pistol.

– Det är svårt att vara barn. Jag har hämtat mycket inspiration från min egen skoltid.

Filmen har låg budget och spelades in i en skola i Botkyrka i Stockholm. Och de flesta skådisarna är relativt okända ungdomar mellan 11 och 15. Förutom Tom Ljungman som medverkade i Patrik 1, 5 för ett par år sedan.

André Sebasti pluggade till snickare på gymnasiet och lämnade Simrishamn redan som 16- åring. Sedan dess har det blivit praktisk filmlinje, filmvetenskap på universitetet och jobb som fotograf på olika inspelningar. Men det har alltid varit manusförfattandet som varit målet.

– Om man är högt upp i matkedjan är man inte lika utbytbar. Det är en otroligt hård branch.

Han producerar mycket text. Och snabbt. På fyra timmar kan han skriva färdigt tio sidor. Ändå är filmskapandet en lång process.

Fyra färdiga utkast har han gjort inna han blev nöjd med det manus han jobbar med nu. André Sebasti har svårt för den trend han ser hos många av dagens filmskapare.

– De flesta regissörer skriver sina egna manus nu. Det märks i filmerna att de har tänkt regi innan manus. Det är två helt olika yrken som ska hållas isär tycker jag.

Han efterlyser filmer som vågar lite mer. Är lite tokigare. Som Darling och De ofrivilliga.

– Vi är ett litet filmland. Ska vi nå ut internationellt måste vi våga.

Danmark är en förebild i sammanhanget. De nådde långt utanför sina gränser med Dogmafilmerna på 90- talet.

På somrarna kommer han gärna tillbaka till hemtrakten. Kanske till och med för att premiärvisa sin film i höst.

– Det hade varit jätteroligt. Jag gillar att höra vad publiken tycker direkt.