Här låg en järnåldersstad med tempel och gästhamn

Simrishamn Artikeln publicerades

Precis söder om Skepparpsåns mynning låg Malestad. Här bodde oerhört rika köpmän som handlade rav med hela världen. Stadens tempel hade pelare av silver och ett altare av guld. En dag härjade vikingar staden som sedan dess ligger begravd i Havängshedens sand.

Så säger sägnen. Men även en berättelse som vandrat i folkmun sedan järnåldern kan ha korn av sanning. Det tror i alla fall Bertil Helgesson, arkeolog vid Regionmuseet i Kristianstad.

Under tio år har han ingått i en arbetsgrupp med Ravlunda i fokus. Brist på medel har gjort arbetet sporadiskt, men en rapport finns nästan färdig för tryckning.

Bertil Helgesson visar oss vägen till åkern vars plogfåror döljer resterna av Male. Eller Lund. Båda namnen förekommer.

Jorden är mylligt svart. Inte alls så sandig som på resten av heden.

¿ Det är gamla kulturlager. På resten av heden anses marken för dåligt att bruka, men just här har man odlat. Och förklaringen är just att det en gång bott människor här. Näringsämnen har tillförts den magra jorden och gjort den bördig, förklarar Bertil Helgesson.

Åkern är två¿tre hektar stor. När Bertil Helgesson och hans kollegor sökte genom åkern med metalldetektorer pep det oavbrutet.

¿ Vår begränsade undersökning gav över 200 fynd. Det var dräktspännen, avfall från metallhantverk, mynt och järnbeslag med guldinläggningar.

¿ Vi fann också frankiska mynt slagna före Karl den stores myntreform 792. Det är det enda myntet av sitt slag som hittats i hela Skandinavien.

Fynden säger att Male var en handelsplats. Liknande finns på många håll i Skandinavien.

¿ De ligger som ett pärlband längs kusten, men det som gör Male speciellt är att det är något äldre. De flesta handelsplatser stammar från 700-talet, men här görs fynd från 500-talet och framåt.

Namnet Male tror man har med orden mål att göra. Mål i ett rättsligt sammanhang och tyder därför också på ett maktcentrum.

En bit från Malestad ligger en talldunge vid namn Ahlgu-kärret.

¿Enligt vissa forskare kan detta tolkas som den gode i Albo. Den gode skulle då vara domaren. Ännu ett tecken på ett maktcent-rum.

De gamla namnen på åkrarna ger också vägledning. Heden invid Male heter Maletofta. Och åkrarna intill Lunnastycket och Lunnabrunnsåkern.

I norr syns en liten ås genom landskapet. Precis norr om åsen ligger Lindgrens länga och Öradekaren där laxarna vandrar.

¿ När vattenståndet var högre kunde man segla ända hit. Här har vi gjort fynd av vapen, mynt och andra prestigeföremål.

Enligt Bertil Helgesson kan platsen ha varit en slags gästhamn. Här sökte fartygen lä från en stormig Östersjö och här handlade man med varor.

Med denna förklaring faller namnen på åkrarna intill på plats.

¿ Snickhögsåkrarna har varken med snickare eller snäckor att göra. Snick eller snäck var namnet på ett slags handelsfartyg.

Även ortsnamnet Skepp-arp kan förklaras med närheten till denna "gäst-hamn".

¿ Man förklarar Skepparp med att det bodde en skeppare i byn på 1700-talet, men namnet är betydligt äldre än så, säger Helgesson.

Där Verkaån mynnar i Östersjön har en arkeologisk utgrävning gjorts för cirka 20 år sedan. Då fann man resterna av pålade bryggor som daterats till år 1 000.

¿ På ett torp i närheten har lantbrukaren berättat att han plöjt fram stående stolpar. Det kan alltså ha funnits fler bryggor.

Ytterligare norr om Skepparpsån ligger det stora gravfält som följer vägen ner mot Havängsdösen.

¿ Sådana gravfält finns på flera håll. I de som man grävt ut har man funnit brandgravar. Gravskicket användes cirka 500 efter Kristus fram till 900-talet.

Ett liknande gravfält om än något äldre ligger precis söder om Malestad, på andra sidan om Klammersbäck. Just det fält som enligt astroarkeolog Bob G Lind är en solkalender men som enligt gängse vetenskap är ett gravfält.

Både norr och söder om järnåldersstaden fanns alltså gravfält.

¿ Man gick över ån för att begrava. Det fanns en symbolik i det. Dödens flod som en gräns mellan livets och dödens riken.

I trakterna runt Malestad har man genom tiderna funnit ovanligt många arkeologiska fynd. Arabiska mynt, guldbrakteater, bronssmycken och bronsbeslag.

¿ Det talas om hur det blåste fram guldgubbar ur sanden.

Guldgubbar är tunna guldbleck i vilka man stansat in figurer. Gubbarna tolkas som ett slags offerpengar.

¿ Första gången man uppmärksammade guldgubbar var här i Ravlunda.

En halvmil upp i skogen har man funnit ostromerska guldmynt och en halskrage i guld från sydöstra Europa.

Malestad var alltså centrum i denna del av Österlen. Samtida med Järrestad och Vä/Åhus.

Ännu ett incitament är närheten till Stenshuvud.

¿ Fornborgen där är daterad till precis samma tid som Male. Borgen var ett landmärke från vattnet, men också en plats att söka skydd på i oroliga tider eller att spana ut över Östersjön från.

Tecknen på Males storhet är många. Sägnen, ortnamnen, gästhamnen, spåren av handel och hantverk, resterna av staden och den stora fyndrikedomen.

¿ Här fanns en aristokratisk maktklump, säger Bertil Helgesson. Järnålderns samhälle beskrivs ibland som klickar av makt i ett land av icke-makt. Male var en av dessa klickar.

Frågan är vad som bar upp makten.

¿ För att kunna skapa denna miljö måste man producera mer än som krävs enbart för överlevnad. Om det var handel eller fiske vet man inte. Kanske var det ull.

Eller rav (bärnsten) som sägnen förtäljer?

Emma Lawesson

0414-289 96

emma.lawesson@ystadsallehanda.se
Haväng